Makten och varför jag är grön

På Svenska Kyrkans Unga i Stockholms interna forum diskuteras många olika saker. I en tråd skrevs det lite kort om vilket politisk uppfattning man har, och varför.
Såhär kunde det låta:

Även jag tycker att politik är mycket intressant och viktigt, dock så står jag lite grann på den andra sidan av debatten än vad de som tidigare har yttrat sig i detta ämne.

Jag var tidigare på väg in i MUF, men la de tankarna på is i och med den förvandling (läs försämring) av partiet som Reinfeldt genomfört. Så jag får väl klassa mig själv som moderat av den gamla skolan.

Jag tror att individen är den som är mest kapabel att bestämma över sitt liv och att ett storebrors samhälle alltid är en katastrof.

Vilket föranledde mig att skriva följande svar:

Självfallet är alltid individen ”bäst” på att bestämma över sitt eget liv.

Jag vill gärna decentralisera makten så långt det bara går, och då helst ner till individbasis.

Problemet uppstår när man ser till hur mängden makt skiljer sig markant mellan olika individer och hur man använder den. Människor med mycket makt tenderar att använda den på ett sätt som gagnar en själv, och ofta tyvärr på bekostnad av andra.

Därför behöver vi en politik som jämnar ut mängden makt mellan människor, och ser till att den makten inte missbrukas eller går ut över andra.

Och samtidigt skapar verklig makt för människor att påverka sin vardag till det bättre, i skolan, på arbetsplatsen och i samhället i stort. En makt som utgår från människovärdet och inte marknadsvärdet. En människa, en röst. Inte en krona, röst. Det är sann demokrati.

Makten ska vara hos individen, men det ska vara lika mycket makt för alla.

Därför är jag grön.