SL-kortet, borgarna och samhällssyn

Det händer väldigt mycket kring kollektivtrafiken i allmänhet, och prissättningen i synnerhet nu, så jag tänkte resonera lite kring det.

När jag gick i gymnasiet så var det borgerlig majoritet i Stockholm, och de som bodde mer än 4 km (flygvägen) från skolan fick ett terminskort hos SL. Man tog ingen hänsyn till vilka kommunikationsmedel som fanns för eleven ifråga, utan det var ett datorprogram som antingen sa ja eller nej när man uppgett sin adress.

Så mycket för att se till varje individs behov. Jag vill minnas att jag hörde nånstans att det hade varit ett rent ekonomiskt beslut, som utgick från budgeten. Det hade ju varit önskvärt att man istället tittat på vad som är rimligt, vilka som faktiskt behövde ett sl-kort för att ta sig till skolan och sen hostat upp det som det kostat.

Men att det inte riktigt är så borgarna jobbar har vi ju märkt, inte minst nu senast med försvarsbudgeten. Men ungefär lagom till att jag gick ut gymnasiet så kom s+v+mp tillbaka till makten. Och genast får alla gymnasieelever, oavsett var man bodde, ett sl-kort. En segregationsbrytande reform av stora proportioner. Plötsligt kunde gymnasieungdomar i låginkomstförorter röra sig obehindrat och ta del av hela staden.

Men i Stockholm är det som vanligt varannan borgarnas, och 2006 kom de tillbaka till makten. Och genast kom ”behovsprövningen” tillbaka.

Men nog om det. Den nyligen återinförda trängselavgiften ökar belastningen och SL fortsätter därför att bygga ut kollektivtrafiken. Men när trängselavgiftspengarna ska gå till att bygga motorväg och skatten ska sänkas så blir svårt att hålla ihop kalkylen.

Därför höjs priset på SL-kortet. Under s+v+mp kostade det 600 kronor. Hade man fått fortsätta i majoriet hade det sänkts till 500. Nu kommer det kosta 690. Hur lyder tänket kring ”behovsprövningen” då? Vems behov tänker man på?

- Vi har gör bedömningen att en bättre utbyggd kollektivtrafik är mer eftersträvansvärt för resenärerna än en lägre taxa och ett försämrat utbud av trafik, säger Christer G Wennerholm, trafiklandstingsråd (m) och ordförande för SL

Och jag tvekar inte det minsta på att de moderata kärnväljarna i Täby, Djursholm och Lidingö håller med honom. En av mina favoritbloggare, Patrik Petterson har också tänkt till lite i denna fråga:

Det renodlat marknadsekonomiska tänkandet lyser klart om förklaringar och resonemang. Att det finns stora, gemensamma och viktiga värden i en monetärt lättillgänglig lokaltrafik som ger rörlighet och frihet även åt de av oss som har mindre ekonomiska resurser tillmäts ingen betydelse.

Sådana värden är ju svåra, om inte omöjliga, att definiera inom ramen för den ekonomiska budgetens begrepp. Så de faller helt enkelt bort. Eller snarare – man bortser från dem helt och hållet. Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (m) nöjer sig med att tala om budgettekniska effekter och är tillfreds med det.

Vad den ganska radikala kostnadsökningen för SL-kortet får för konsekvenser för de minst bemedlade ingår inte i de budgettekniska funderingarna.

Precis. Det landar som alltid i vilken samhällssyn man har. Och menar man allvar med klimatpolitiken så måste kollektivtrafiken få kosta.

Dvs mycket för samhället, men lite för medborgarna.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: sl, sl-kortet, sl-taxan, trängselvgift, kollektivtrafik, christer g wennerholm