Klimatförändringar, migration och integration

Idag besökte jag Blackebergs Gymnasium och föreläste om klimatförändringar, migration och integration, och hur dessa tre samspelar.

År 2001 konstaterade World Disaster Report, utgiven av Internationella Röda Korset, att fler människor var på flykt på grund av naturkatastrofer än krig. Man uppskattade att runt 25 miljoner människor kunde klassificeras som miljöflyktingar.

Idag så råder det ingen tvekan att klimatförändringarna är den stora anledningen till forcerad migration, och inom 50 år beräknas över 150 miljoner människor vara klimatflyktingar. De stora drivkrafterna bakom detta är brist på vatten, i form av torka och regnbrist, och överdos av vatten, i form stigande havsnivåer och monsunregn. Paradoxalt, men sant. Väderförhållanden världen över förstärks till extremiteter. Detta är direkta konsekvenser av den globala uppvärmningen.

När levnadsförutsättningar försämras så brutalt, så tvingar det människor över hela världen att migrera till områden där de kan överleva, framför allt till USA och Europa. Och just USA och Europa är också de historiska bovarna bakom de utsläpp som orsakar klimatförändringarna.

Därför så sätter det integrationsfrågorna i ett nytt ljus. När det är Europa och USA som orsakat de drivkrafter som tvingar människor att migrera, så ställer det också höga moraliska krav på att man lägger ner stora resurser på att se till dessa migranter får en dräglig tillvaro i sina nya hemvister.

Det västerländska välståndet är byggt på kol- och olje-eldad industrialisering.

Blir man rik på att bränna upp någon annans hem, så får man banne mig använda dessa rikedomar till att bygga nya hem.

Mänskligheten behöver nu alltså svar på hur man haltar klimatförändringarna, hur människor ska slippa tvingas migrerera, och hur de som migrerar ska inkluderas i samhället.

Den gröna rörelsen har dessa svar.