Kärnkraftens baksida, på jordens baksida.
januari 11, 2008
Kärnkraftsfrågan är i ropet igen. Och frågan är rätt komplex, och kräver mer än de korta fraser som brukar få förklara kärnkraftens för- och nackdelar.
Det blir kanske ett lite långt inlägg, men nu kör vi.
Jan Björklund skriver om energifrågor idag på DN Debatt. Sin vana trogen rubriksätter DN artiklen efter vad de själva tycker, och den heter därför ”Sverige måste bygga fyra nya kärnkraftverk”. På sidan innan, i pappersversionen av dagens DN, så skriver DNs ledarskribent Peter Wolodarski nämligen att ”kärnkraften räddar Sveriges klimatbokslut”.
Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt. Dn och fp, sitter i samma kärnkraftsdrivna båt.
Men nu till kritiken av det Wolodarski och Björklund saluför på Sveriges bästa sändningsplats. Wolodarski menar att den svenska industrins utsläpp av svavel och koldioxid sedan mitten av 1970-talet har minskat ner till 1913 års nivåer. Och att det är en anledning att bygga ut den ”koldioxidfria” och ”rena” kärnkraften.
Nu verkar det kanske som att det ligger något i det Wolodarski skriver, men om man öppnar ögonen lite vidare så visar sig en betydligt smutsigare bild.
Svensk kärnkraft kan vid första anblick te sig klimatvänlig. Men processen att gräva upp uranrik malm, utvinna natururanet och tills sist anrika det, är långt ifrån koldioxidfri.
Men hur går den här till då? Jag gjorde lite research, och detta är vad jag kom fram till:
Bilden ovanför är från malmbrytning i Tjeckien, men det uran som används i svenska kärnkraftverk kommer från Kanada, Ryssland och Niger. Sverige importerar årligen ca 1500 ton uran, varav 70 procent kommer från områden där urbefolkning bor. Brytningsprocessen liknar brytning av de flesta andra metaller, men med en stor skillnad. Radioaktiviteten.
Då man bryter uranmalm frigörs radioaktiva gaser, som till exempel radon, och en mängd radioaktivt damm släpps ut. När man andas in dammet och radonet ökar risken för lungcancer och andra lungsjukdomar väsentligt – en risk som gruvarbetarna utsätts för. Och på grund av detta är det ofta den fattigaste delen av befolkningen som går med på att bryta uranet, oftast just den urbefolkning som bor just där uranet bryts. Indianer i Kanada, aboriginer i Australien och folk från sibirien i Ryssland.
Stora landarealer ödeläggs på grund av uranbrytningen. I Rössinggruvan i Namibia gör man av med omkring 10 miljoner ton koncentrerad svavelsyra varje år. Dessutom förbrukar anläggningen 40 000 kubikmeter vatten per dygn – detta i Namib-öknen, ett av jordens vattenfattigaste områden!
Av ett ton uranmalm kan man normalt utvinna lite drygt 200 g natururan. Utvinningsprocessen kallas ”lakning”, och den vanligaste lakningsmetoden innebär att malmen krossas och blandas med svavelsyra. Det utvunna natururanet är nu ett gult pulver kallat yellow-cake. Efter sammanblandingen med svavelsyran blir nu cirka 3 ton sandvälling kvar som avfall. Per 200 gram natururan. Denna sandvälling innehåller, förutom kemikalier och en rad tungmetaller, närmare 90 procent av den ursprungliga radioaktiviteten.
Dessa uranverk ligger i regel i direkt anslutning till urangruvan, på andra sida jorden om de svenska kärnkraftverken. Den radioaktiva sandvällingen släpps ut i avfallsdammar, som dock aldrig kan göras helt täta, utan läckor och ofrivilliga utsläpp är vanliga. Tidigare byggdes inga särskilda avfallsdammar, utan avloppen mynnade direkt i sjöar och floder. I områden där avdunstningen är stor riskerar dammarna dessutom att torrläggas så att radioaktivt stoft förs omkring med vinden.
Men det sker ju inte i Sverige, så det kanske det inte är så noga med för Björklund och Wolodarski. Och nu när klimatfrågan är så het, så är det väl något man får stå ut med. Jag menar, lite radioaktivitet har väl ingen dött av?
Tyvärr blir det värre. Det blir klimatvärmande koldioxid också. Uranet ska anrikas också, vilket görs i enheter som kallas kuts.
För att framställa en kuts uranbränsle, som väger ungefär 15 g, behövs det cirka 78 g natururan, vars anrikning genomsnittligt ger upphov till 200 kg radioaktivt gruvavfall, och dessutom 300 kg koldioxidutsläpp till luften.
Varje år använder de svenska kärnkraftsverken 16.6 miljoner st kuts, vilket blir 4 800 ton koldioxid. Men anrikningen sker ju inte i Sverige, och syns inte i det ”svenska klimatbokslutet”.
Så det kan Wolodarski och Björklund därför blankt strunta i.
Pingat på intressant.se
Andra bloggar om: Kärnkraft, uran, uranbrytning, anrikning
januari 11, 2008 at 6:02 e m
stort hål i deras båt. pang!
januari 11, 2008 at 6:09 e m
Bra skrivet som fan!
Publicera på GU Sthlm-bloggen också!
En detalj bara, finns det verkligen en urbefolkning som heter ”sebirer”? Tror inte det faktiskt.
januari 11, 2008 at 6:17 e m
Bättre?
januari 11, 2008 at 7:52 e m
Satan Jakop, det där var veckan sågning. Inga fotknölar kvar där inte.
januari 11, 2008 at 8:47 e m
Sverige producerar årligen 65-70 TWh el med kärnkraft, alltså 4 800 000 000 g/ 65 000 000 000 kWh = ca 80 mg CO2 per kWh. Att jämföra med kolkraft där man måste släppa ut ca 1.2 kg för att få samma energimängd.
För att bygga vindkraftverk och/eller vattenkraftverk så måste man ha betong, släckt kalk, alltså koldioxidutsläpp. Vidare kan man väl inte helt utgå ifrån att alla ingående material tillverkas med energi från kärnkraft (så som man t.ex. skulle kunna göra vid uranframställningen och isotopanrikningen), varför man på goda grunder kan anta att man därför på samma sätt måste räkna in CO2-utlsläpp även för dessa energisslag.
Skam man räkna på det totala tror jag dock att kärnkraften vinner ganska lätt med minst CO2 per kWh.
Men det är riktigt som du skriver, man måste se hela kedjan med kärnkraften. När man lyssnar på vulgärdebatten verkar det ju som att urankutsarna plockas från träd.
Bra artikel, alltså, trots att jag är kärnkraftanhängare!
januari 12, 2008 at 1:20 f m
Riktigt, riktigt bra inlägg. Djup och kunnig research, och lättläst sammanfattning.
januari 12, 2008 at 1:28 f m
[...] Jag tänkte skriva ett tämligen utförligt inlägg omvarför jag är emot kärnkraft, men upptäckte att Jakop Dalunde redan skrivit ett, så sinnrikt formulerat att jag och många kärnkraftsmotståndare med mig knappast kunde ha gjort det själva, vilket jag inte heller gör utan nöjer mig med att länka till hans blogg. [...]
januari 12, 2008 at 3:28 e m
Vad sägs om att försöka introducera lite vetenskap i det hela istället för en politikers fria spekulationer?
När du pissar på toaletten frigör du radioaktivt kalium-40 till naturen, ska vi avveckla Jakop Dalunde på grund av det? Eller ska vi konstatera att ditt radioaktiva urin aldrig utsätter någon för en så pass stor stråldos att det är en fara och därmed låta bli att avveckla dig?
Samma frågeställning är viktig när det gäller alla radioaktiva dotterisotoper till uran som frigörs vid gruvbrytning. Ger de någonsin upphov till en farlig stråldos hos populationerna nära urangruvorna eller till gruvarbetarna?
Svaret är nej. Detta dokument från australiensiska strålskyddsmyndigheten visar stråldoserna till gruvarbetare(sid 7).
http://www.arpansa.gov.au/pubs/rps/rps9_ris_final.pdf
medeldos 2 mSv vilket kan jämföras med de 70-80mSv som arbetare i svenska järnmalmsgruvor brukade utsättas för! Dvs 40ggr så hög stråldos i en gruva som inte har något med uran att göra.
https://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/4264/1/ah2001_10.pdf
Här har du stråldoserna till befolkningen i närheten av gruvor
http://www.environment.gov.au/about/publications/annual-report/ss02-03/section2-2-3.html
och här
http://rpd.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/45/1-4/137
0.03mSv till max 0.2msv, ungefär 150ggr mindre än den naturliga årliga stråldosen du själv utsätts för och mindre än den vanliga stråldosen under en flygtur. Flyttar du från skåne till göteborg ökar du din årliga stråldos långt mer än om du flyttar till närheten av en urangruva.
Då kan man fråga sig, har urangruvor historiskt utsatt människor för farligt stora stråldoser? Då är svaret definitivt ja. Före man brydde sig om ventilering odyl så utsattes gruvarbetare för aldeles för stora stråldoser och det kan man se idag med ökade cancerfrekvenser. Men idag är gruvbrytning i australien och kanada väldigt hårt kontrollerad, de är demokratiska länder med lika hård miljölagstiftning som vi har.
När det gäller koldioxidutsläpp så är det sant att brytning och anrikning odyl producerar co2. Men det gör även brytning av material till vindkraft och solkraft. Ingen energikälla är helt co2 neutral. Den viktiga frågan är väll om co2 utsläppen från kärnkraft totalt sett inkluderat brytning odyl är signifikant större än tex för vindkraft och vattenkraft. svaret är entydigt NEJ.
Har sammanfattat flera livscykelanalyser på min blogg här
http://gronarealisten.blogg.se/1180646465_krnkraft_och_koldioxi.html
Varav en är från ett synnerligen kärnkraftsfientligt forskningsinstitut som även de måste erkänna att utsläppen är försumbart små.
Kärnkraft och strålning är precis som du säger kompexa frågor, det blir då en besvikelse när du reducerar ditt inlägg till att försöka skrämmas med det radioaktiva spöket.
januari 12, 2008 at 9:03 e m
Det finns starka intressen som verkar för uranbrytning här i Sverige. I Sköllersta, Kvarntorp och Lanna i Örebro län har Bergmästaren beviljat undersökningstillstånd i områden med uranhaltig berggrund. Det finns en stor och befogad oro för att man ska börja bryta här. Minnena av skifferoljeframställningen finns levande kvar i trakten, och man befarar att det skulle bli än värre med uranbrytning. Se vidare http://www.skollersta.nu där det finns mera information, och också länkar till andra sajter som tar upp uranbrytning och atomkraft. Inte minst är det intressant om att läsa om intresset för uranmalmen i jämtländska Tåsjö. Där är man tyvärr så desperat efter jobb och företag, att maninte bjuder något nämnvärt lokalt motstång till skillnad mot i Närke.
januari 13, 2008 at 2:13 e m
En poäng som inte förts fram i dessa kommentarer är att kärnkraft är en icke-förnyelsebar energikälla. När uranet är slut, är det slut med kärnkraften (om vi inte hittar något annat lämpligt ämne att ta slut på).
Ingen energikälla är koldioxidneutral, men förnyelsebara energikällor är bättre i det långa loppet. Det gäller att inte bara fastna i ”klimathot” utan också tänka långsiktigt.
För övrigt har du skrivit mycket bra, Jakop.
januari 13, 2008 at 7:51 e m
[...] Om man vill lära sig lite mer om en viss energiframställning så kan man läsa en del hos Jakop Dalunde! [...]
januari 13, 2008 at 11:56 e m
Nej inte plockar man kutzar från träd, men den framställning som gjorts här är inte speciellt mycket mindre vulgär.
Fission som energikälla är ändlig, det är sant, och i tidigare tappningar är den dessutom riskabel — både i drift och i avfall. Det finns dock teknik och möjligheter att göra drift och avfall till ett långt mindre problem än det varit.
Frågan är nog snarast om vi har råd att bortse från atomkraften som ett alternativ på kort till mellanlång sikt? Det är väl utmärkt att vi strävar efter en omställning mot förnyelsebar energi, men vi är inte där än — och vi kommer med all sannolikhet inte dit inom de tidsramar vi själva satt upp som nödvändiga.
januari 16, 2008 at 12:21 f m
[...] lite läsvärt material: Kärnkraftens baksida, på jordens baksida. & Kommentar till Dalunde. Jag känner mig kluven, har nog alltid varit mer för kärnkraft [...]
januari 16, 2008 at 12:34 e m
[...] 16, 2008 För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om kärnkraftens baksida, och redovisade för de koldioxidutsläpp som brytningen och anrikningen [...]
januari 17, 2008 at 4:31 f m
Jakop jag är nyfiken på om du titta på någon av de länkar jag gav i min kommentar? För av dom kan man endast dra en slutats, att modern uranbrytning sker utan några strålningsrelaterade hälsokonsekvenser för gruvarbetare och de som bor i närheten av gruvorna.
Om du håller fast vid att modern uranbrytning är en hälsorisk, vad baserar du det på?
januari 17, 2008 at 4:24 e m
Absolut, så fort jag får tid så ska jag sätta mig ned och läsa det.
februari 11, 2008 at 2:17 e m
Hejsan!
Stålande inlägg, är dock väldigt intresserad av dina källor. Speciellt siffror och hälsorisker. Försöker nämligen skriva en uppsats på ämnet.
Jag är tacksam för all hjälp jag kan få.
december 9, 2008 at 12:05 e m
Johan Simu skriver bl.a. ”När det gäller koldioxidutsläpp så är det sant att brytning och anrikning odyl producerar co2. Men det gör även brytning av material till vindkraft och solkraft.”
Skillnaden är att man bryter uran till _driften_ av kärnkraftverk. När man väl byggt vindkraftverket eller solpanelen släpper kraftverket inte ut mer koldioxid, medan kärnkraftverket ger upphov till koldioxidutsläpp under hela sin livslängd. Både under bygget och driften.
december 10, 2008 at 5:07 e m
Johdan, det är helt irrelevant om utslappen sker litegrann kontinuerligt vid drift eller ett stort utslapp vid konstruktion. I bada fallen ar utslappen slaget over antal kWh som produceras over livstiden hos energikallan lika stora. For klimatet spelar det foga roll om du pyttsar ut 1 ton pa ett ar eller 0.025ton per ar i 40 ar.
februari 6, 2009 at 2:11 e m
Hej,
i en nyligen publicerad genomgång av olika energislags CO2 emissioner där hela livscykeln är inberäknad hamnar vind på 2.8-7.4g CO2ek/kWh och kärnkraft på 9-70g CO2ek/kWh dvs kärnkraft kan vara 25 ggr sämre än vind.Dessutom om man tar med CO2″opportunity cost” vilket innebär att kärnkraftens längre planerings och konstruktionstid försenar omställning ska ytterligare 59-106g i emissioner /kWh läggas till. Dessutom borde det ju rimligen vara så att det går snabbare och billigare att ersätta vindkraft och solkraft med nyare ännu ej kända lösningar med högre effektivitet och därmed räkna in ännu lägre utsläpp över tid. Studien visar också att energin som går åt till att framställa vindkraftverket tjänas in på mellan 1.6-4.3 månader beroende på vindstyrka. Men framförallt lyfter den in säkerhetsfrågorna och relationen mellan upparbetat uran och kopplingen till kärnvapen och risken för terrorhot. Övervakningbehovet och därmed maktkoncentrationen ökar i samhället, vill vi det?
Man borde också studera hur många jobb som decentraliserade energisystem skapar i förhållande till kärnkraft. Studien heter Review of solutions to global warming,air pollution,and energy security, och är publicerad i Energy&Environment-09 http://news-service.stanford.edu/news/2009/january7/power-010709.html
Tack för intressant text och bra att du bemöter denna ständiga hänvisning till kutznetskurvan; den är ju helt egotrippad.
februari 23, 2009 at 12:39 e m
Jakop… vi väntar fortfarande på att få höra om du har läst igenom Simu’s länkar. Eller undviker du det för att de säger, från din synvinkel, politiskt inkorrekta saker?
Maria: Jacobson’s studier har fått utstå krafttig kritik för att han slänger på konstgjorda kostnader, som kärnvapen krig, i beräkningarna. Det finns ingen vettig grund för detta. Se Kommetarerna i Jakops senare bloggpostningar om detta.
/Micke
mars 3, 2009 at 10:58 e m
Jag har precis läst igenom hela slagväxlingen och måste korrigera några sifferuppgifter, vilket gett upphov till felaktiga slutsatser hos vissa debattörer:
Jacop D har räknat fel i sitt första inlägg.
”Framställandet av en kuts ger 300 kg koldioxidutsläpp till luften. Varje år använder de svenska kärnkraftsverken 16.6 miljoner st kuts, vilket blir 4 800 ton koldioxid.”
Fast det blir ju 4 800 000 ton!
Sen använder Bulten i Bo dessa siffror
”Sverige producerar årligen 65-70 TWh el med kärnkraft, alltså 4 800 000 000 g/ 65 000 000 000 kWh = ca 80 mg CO2 per kWh. Att jämföra med kolkraft där man måste släppa ut ca 1.2 kg för att få samma energimängd.”
Fast det blir ju 80 gram, att jämföra med 1,2 kg. Alltså fortfarande 15 gånger bättre med kärnkraft, men trots allt inte nära noll.
Detta stämmer rätt bra med Maria Mutts beräkningar, fast hon jämför även med vindkraften (som ger mindre än 8 gram)
juni 11, 2009 at 4:27 e m
[...] anrikningen av uran hotar naturen i Namibia, Kanada och Ryssland. Vilket jag skrivit om tidigare här. Posted by Jakop Dalunde Filed in Miljö No Comments [...]
oktober 13, 2009 at 4:39 f m
”Kärnkraft och strålning är precis som du säger kompexa frågor, det blir då en besvikelse när du reducerar ditt inlägg till att försöka skrämmas med det radioaktiva spöket.”
Bra att Du publicerar det !
För det behövs lite motvikt till kärkraftsmaffian som enträget jämför kärnavfall med urinering..förutom att de ljuger om antalet skadade + dödfall i bakvattnet av tjernobylkatastrofen.
Det är precis samma sorts lobbyism och vinst-hunger som befriar telekomindustrin från ansvaret av strålningen , vilken även den är bevisat farlig.
Och SAMMA strålskyddsmyndighet SSM sätter på skygglapparna och skiter i att ens nämna någon risk-bedömning.. och säger , som vanligt: ”Det KAN vara farligt, ingenting tyder på det, men det behövs mer forskning för att vi skall kunna vara helt säkra.
oktober 13, 2009 at 8:23 f m
M.H: de ljuger om antalet skadade + dödfall i bakvattnet av tjernobylkatastrofen
Allvarliga anklagelser. Har du något att backa upp sådana påståenden med annat än rent önsketänkande från din sida?
Det är precis samma sorts lobbyism och vinst-hunger som befriar telekomindustrin från ansvaret av strålningen , vilken även den är bevisat farlig.
De enda som anser den vara ”bevisat farlig” är återigen de som önskar önskar ÖNSKAR att få kasta skit på de människor som jobbar inom industrin. Vi har över 50 års forskning och empidemiologi på RF-strålning på icke-joniserande strålning. Ingen har kunnat peka på något som säger att det är farligt.
Hardell & Co kommer hela tiden med pissdåligt utförda studier där mängden data är så liten och det statistiska underlaget så svagt att de lika gärna hade kunna bevisa att dricka mjölk ger kvinnor två kup-storlekar större tuttar. Och skandalen där Sahlford släppte igenom doktoranden som skulle bekräfta hans egna påståenden är inget annat än upprörande. Enbart ifrån sådana läger kommer det några som helst påståenden att RF-strålning ens skulle ha någon märkbar påverkan.
Det finns enormt stora egenintressen bland miljörörelsen och anti-kärnkraftslägret att krydda sina påståenden. Jakop och liknande har enormt mycket att förlora på att erkänna att industrin följer miljölagar och tar sitt ansvar. I en sådan värld är miljönissar som han överflödiga. Välden blir hela tiden bättre på att skydda planeten… men miljörörelsen vill inte erkänna detta, för det signalerar att vi inte behöver dem.
oktober 31, 2009 at 2:16 f m
[...] kärnkraften är en ren energikälla, vilket inte är så konstigt givet den lobbyism som bedrivs. Så är alltså inte fallet! Ett ton(!) uranmalm ger lite drygt 200g uran och i processen bildas runt tre ton(!) avfall vars [...]