Tvåpartistaten Sverige

Imorse deltog jag på de Grönas pressträff om skuggbudgeten. Eriksson och Valtersson gjorde en utmärkt insats i att presentera våra satsningar och prioriteringar. När det sen var dags för frågor rörde 90% av dem inte vår egen politiks innehåll.

Utan istället kom frågor som ”Hur ska ni kunna enas med sossarna och vänster kring inkomstskatten?”, ”Ni lägger fram olika förslag kring socialförsäkringarna, hur ser ni på det?” och den värsta ”Vad irriterar du dig mest på med Lars Ohly?

Istället för att diskutera innehållet i vår budget, vilket är syftet med pressträffen, så flockas reportrarna kring konflikterna och törstar efter smaskiga rubriker.

Detta är skadligt för mångfalden i en demokrati som har fler än två partier. När jag är ute och pratar med folk eller vänner och bekanta så är det aldrig någon som ojar sig över huruvida de rödgröna ska komma överens.

Jag träffar oftare människor som tycker att det är problematiskt att partierna närmar varandra för mycket, att de inte ser någon större skillnad längre.

Men enligt församlingen i presscentret så är det tydligen mer intressant att fråga om ”sprickor i oppositionen” än vad vi faktiskt vill uträtta politiskt. Inför dagens rödgröna pressträffar twittrar Rapports Mats Knutsson:

Hur överens är oppositionen? Det får vi svar på idag.

Frågeställningen är alltså inte vad vi vill, utan huruvida vi är överens tre olika partier är. Efter pressträffarna summeras det hela med:

Summa summarum: Det återstår fortfarande väldigt mycket innan det finns en opposition med ett sammahållet ekonomiskt alternativ.

Självklart får journalister skriva precis vad de vill, men jag tycker nyhetsvinklingen är problematisk och för oss mot ett tvåpartisystem.

Anders Wallner på samma tema:

Jag är glad att man inte tog beslutet att lägga fram en gemensam rödgrön budget redan nu. Det är bara positivt att journalister och allmänhet kan granska de respektive partiernas helgröna och helröda förslag för att kunna bedöma vad som skiljer oss – och därmed vilket av partierna man vill ge sin röst och kanske sitt engagemang.

(…)

För de som läser den gröna budgeten finns det tydliga gröna frågor som miljöskatteväxlingar, tåg- och kollektivtrafikutbyggnad, höjt studiemedel med 900 kr, småföretagarsatsningar (sänkt arbetsgivaravgift med 10% för de minsta), medel för på asylmottagande, prioriteringar av de som står utanför trygghetssystemen prioriterat över höjda tak, regionala kulturfonder, utbyggd modersmålsundervisning i skolan, möjlighet till sänkt arbetstid för småbarnsföräldrar, klimatbistånd och bibehållet humanitärt bistånd och en fortsatt omförvandling av det svenska försvaret från invasionsförsvar till modernt fredsfrämjande insatsförsvar. Till exempel.

För de som inte läser budgeten måste journalisterna rapportera om vad det står i den. Vad som skiljer partierna åt.

Robert Damberg säger det kort på twitter, och numera också på sin blogg:

Ett parti – en politisk inriktning. Flera partier – flera politiska inriktningar. Capisce?

Media:

DN, SvD, SvD 2 Aftonbladet, Expressen.

About these ads