Mitt tal på manifestationen mot terror i Irak

Lördagen den 17e oktober arrangerade Svensk-Irakiska Föreningen manifestationen Irakier mot Terror – Solidaritet med Iraks minoriteter på Sergels Torg. Jag fick äran att representera de Gröna, och här är talet i sin helhet:

En av största politiska upplevelser jag har varit med om var den stora demonstrationen mot Irak-kriget 2003.
Över hundratusen människor tågade Stockholm runt för att visa att vi älskar freden och avskyr kriget.

Men kriget fortsatte. Det har fortsatt i snart sju år. Vi behöver fortfarande, som idag, samlas och visa vårt stöd för freden och respekt för mänskliga rättigheter.

Jag vill börja med att applådera detta initiativ av de svensk-irakiska organisationerna!

—

Det talas om siffror upp emot nio hundratusen döda som en produkt av den amerikanska invasionen och ockupationen av Irak. FN visar rapporter på miljontals flyktingar, många som sökt skydd i Sverige.

Det handlar om asylsökande, en rättighet stadgad i Genévekonventionen. Det handlar om människor som flyr för sina liv till Sverige. De flyr krig, de flyr politisk förföljelse och de flyr religiös förföljelse. Det handlar inte om lycksökare eller sociala turister som kommer hit för att sko sig på socialbidrag.

Vem vill utsätta sin familj för det? Vilken läkare från Bagdad ger sig självmant av till Sverige med hela sin familj till ett liv i ekonomisk misär?

Sverige var ett av de länder som påbörjade tvångsavvisningar av människor till Irak på rent vidriga sätt. Chartrade plan med neddrogade irakier som fraktades hem. Det är inte värdigt, och andra skrupelfria länder tar efter. De tänker att om det ”generösa Sverige” kan göra såhär då kan vi också.

Bilden av det generösa Sverige lever fortfarande kvar, men frågan är hur länge till.

Det senaste i raden av vidriga behandlingar av flyktingar är det som nyligen skedde i Danmark. Iraks al-Maliki säger att de inte kommer att ta emot tvångsavvisade, att det är inhumant och att det strider mot ratificerade konventioner. Vi gröna håller med honom.

Sverige måste som ordförandeland i EU ta på sig ett ledarskap och aktivt förhindra tvångsavvisningar från EU-länder till Irak!

—–

Flera EU-länder deltar idag aktivt i USA:s ockupation. Carl Bildt har som utrikesminister i EUs ordförandeland ett särskilt stort ansvar. Men jag förstår att det blir komplicerat, då Carl Bildt tillhörde dem som aktivt förde fram George Bush och Tony Blairs lögner om Iraks massförstörelsevapen. Bildt håller fortfarande som utrikesminister fast vid att kriget var rätt väg.

Om svenska regeringen vill representera det svenska folket i denna fråga måste den högt och tydligt ta ­avstånd från USA:s krigspolitik.

—–

Det pratas allt mindre om Irak-kriget. Det finns en övertro på att nu när Barack Obama har blivit USAs president så kommer konflikten lösa sig. Det är långt ifrån sanningen. Även om amerikanska trupper lämnar Irak så har ockupationen skapat ett samhällsklimat med hårda interna konflikter mellan grupper.

Våldet mot civila har trots mediernas tystnad ökat på senaste tiden och i allt högre grad drabbar Iraks minoriteter av en systematisk terror.

Miljöpartiet de Gröna är medvetna om denna utveckling och arbetar aktivt för att vända den.

För någon månad sen talade jag på RFSLs manifestation för att stoppa utvisningar av HBT-personer. I augusti agerade min kollega Bodil Ceballos för att stoppa utvisningar av kristna irakier, en annan mycket hårt utsatt minoritet.

Och idag fortsätter vi samlas, oavsett etnisk, religiös eller annan tillhörighet. Vi samlas för att visa solidaritet med Iraks minoriteter och stoppa terrorn i Irak!

Shukram ektir, tack så mycket!

Lite kommentarer om gårdagens FRA-debatt

Johan Norberg:

Men jag måste också säga att jag är bedrövad över hur Socialdemokraterna hanterade frågan. Ju mer de talade i debatten i går desto mer uppenbart blev det att de ville att FRA-lagen skulle gå igenom nu, så att de slipper ta ansvar för att själva driva igenom den efter valet. Deras främsta klagomål rörde beslutsprocessen, inte innehållet – utom då att de vill att ännu fler myndigheter ska få beställa avlyssnat material från FRA. Även om vänsterpartisterna var tydligare i debatten finns samma glidning hos dem.

De enda som tydligt tog ställning mot idén om statlig elektronisk massavlyssning var miljöpartisterna. All heder åt dem.

Rick Falkvinge:

Just nu pratar Per Bolund (MP). Han tar upp två aspekter:

IB-affären på 70-talet hade också en massa fina integritetsskydd.

Massor av företag säger rakt ut att de tänker lämna, eller inte investera i, Sverige om FRA-lagen går igenom.

…intressant nog tar Per Bolund upp fildelarjakten också som anknuten till FRAs massavlyssning.

(…)

Lage Rahm angriper hittepåordet “signalbärare”, och konstaterar dessutom att det inte finns någon begränsning mot att FRA kommer att få tillgång till alla signalbärare.

Rahm angriper också den så kallade domstolen, och poängterar den så kallade domstolen.

“Regeringen utser en (1) domare, som ska få bestämma huruvida regeringen får tillstånd. Det är ju barockt. Detta går inte att kalla för domstol.”

Rahm påpekar också det faktum att man måste ha källdata för att kunna sortera ut en s.k. mindre del, och att FRA med nödvändighet därför behöver avlyssna allt.

Han påpekar också att både käll- och meddelarskydd är hotat. “I stället för att ha källskydd och fri press och meddelarfrihet, så ska det här kunna övervakas. Sedan står det med några få ord att det här ska förstöras i efterhand om det strider mot meddelarfrihet och källskydd. [...] När integritetsintrånget väl är gjort så går det inte att göra ogjort! Det går inte att tvinga människor i Sverige att glömma specifika saker. Åtminstone gör det det inte ännu, vilket vi är glada för.”

Sanna Rayman:

Vad innebär det här för valet nästa år? Tja. Om Alliansen undrar varför de förlorar unga liberalers röster till Miljöpartiet kan de ­säkert hitta svaret i någon av de kablar som nu ska övervakas.

Aftonbladets ledarblogg:

Vilka är alla dessa som hotar oss?

Miljöpartisten Lage Rahm fick knappast något svar på sin fråga under den just avslutade FRA-debatten i riksdagen. Försvarsminister Sten Tolgfors hävdade att signalspaning inte ska bedrivas på vanliga svenskar. Han menade att signalspaningen blir en del av försvarsunderrättelseverksamheten, ett ord som är så långt att det måste skapats av någon som vill förvirra fienden.

Inte vanliga svenskar alltså, utan utländska terrorister. Problemet är bara att vi alla använder samma kabel. Och är det någon som kan mörka sin kommunikation så är det inte vi vanliga. Våra mail och telefonsamtal, hela vårt sociala liv på nätet kommer att ligga öppet för kartläggning av FRA.

Alliansen sviker Sveriges liberaler

FRA-lagen är nu igenomröstad. På väg från riksdagen sprang jag på SvDs Sanna Rayman som gratulerade till nya väljare. Samma Sanna skriver på SvDs ledarblogg:

Vad innebär det här för valet nästa år? Tja. Om Alliansen undrar varför de förlorar unga liberalers röster till Miljöpartiet kan de ­säkert hitta svaret i någon av de kablar som nu ska övervakas

Tvåpartistaten Sverige

Imorse deltog jag på de Grönas pressträff om skuggbudgeten. Eriksson och Valtersson gjorde en utmärkt insats i att presentera våra satsningar och prioriteringar. När det sen var dags för frågor rörde 90% av dem inte vår egen politiks innehåll.

Utan istället kom frågor som ”Hur ska ni kunna enas med sossarna och vänster kring inkomstskatten?”, ”Ni lägger fram olika förslag kring socialförsäkringarna, hur ser ni på det?” och den värsta ”Vad irriterar du dig mest på med Lars Ohly?

Istället för att diskutera innehållet i vår budget, vilket är syftet med pressträffen, så flockas reportrarna kring konflikterna och törstar efter smaskiga rubriker.

Detta är skadligt för mångfalden i en demokrati som har fler än två partier. När jag är ute och pratar med folk eller vänner och bekanta så är det aldrig någon som ojar sig över huruvida de rödgröna ska komma överens.

Jag träffar oftare människor som tycker att det är problematiskt att partierna närmar varandra för mycket, att de inte ser någon större skillnad längre.

Men enligt församlingen i presscentret så är det tydligen mer intressant att fråga om ”sprickor i oppositionen” än vad vi faktiskt vill uträtta politiskt. Inför dagens rödgröna pressträffar twittrar Rapports Mats Knutsson:

Hur överens är oppositionen? Det får vi svar på idag.

Frågeställningen är alltså inte vad vi vill, utan huruvida vi är överens tre olika partier är. Efter pressträffarna summeras det hela med:

Summa summarum: Det återstår fortfarande väldigt mycket innan det finns en opposition med ett sammahållet ekonomiskt alternativ.

Självklart får journalister skriva precis vad de vill, men jag tycker nyhetsvinklingen är problematisk och för oss mot ett tvåpartisystem.

Anders Wallner på samma tema:

Jag är glad att man inte tog beslutet att lägga fram en gemensam rödgrön budget redan nu. Det är bara positivt att journalister och allmänhet kan granska de respektive partiernas helgröna och helröda förslag för att kunna bedöma vad som skiljer oss – och därmed vilket av partierna man vill ge sin röst och kanske sitt engagemang.

(…)

För de som läser den gröna budgeten finns det tydliga gröna frågor som miljöskatteväxlingar, tåg- och kollektivtrafikutbyggnad, höjt studiemedel med 900 kr, småföretagarsatsningar (sänkt arbetsgivaravgift med 10% för de minsta), medel för på asylmottagande, prioriteringar av de som står utanför trygghetssystemen prioriterat över höjda tak, regionala kulturfonder, utbyggd modersmålsundervisning i skolan, möjlighet till sänkt arbetstid för småbarnsföräldrar, klimatbistånd och bibehållet humanitärt bistånd och en fortsatt omförvandling av det svenska försvaret från invasionsförsvar till modernt fredsfrämjande insatsförsvar. Till exempel.

För de som inte läser budgeten måste journalisterna rapportera om vad det står i den. Vad som skiljer partierna åt.

Robert Damberg säger det kort på twitter, och numera också på sin blogg:

Ett parti – en politisk inriktning. Flera partier – flera politiska inriktningar. Capisce?

Media:

DN, SvD, SvD 2 Aftonbladet, Expressen.

Centerns gröna fasad faller för Förbifarten

De senaste dagarna har det pågått en miljöfight mellan Miljöpartiet de Gröna och Centerpartiet, först på politikter bloggen här, här och här. Men också på bloggar här och här.

Miljöpartiet är tydligen  miljösocialister, för vi vill inte bygga motorväg för 27 miljarder. Centerpartiet är miljöliberaler, eftersom de vill bygga mer betong.

Som miljöpartist är en av att bli kallad borgare av vänstern och kommunist av högern. Eftersom vi inte kan vara både och, så torde det vara tydligt att vi är varken eller.

Miljöpartiet de Gröna bildades för att varken socialismen eller liberalismen bar på svaren kring hur mänskligheten kan fortsätta utvecklas, även ekonomiskt, inom ekologins ramar.

Att bygga eller inte bygga Förbifart Stockholm har inget med höger och vänster att göra. Det handlar om  1900-tal mot 2000-tal. Betonggrått mot framtidsgrönt.

Några som fattat det är Expressens liberala ledarsida, nu senast idag då Johannes Forssberg briljerar:

”Idén bakom den ”förbifart” som Centern tycker är så fräscht modern är visserligen 50 år gammal. Den bygger på en ännu äldre stadsbyggnadsideologi, enligt vilken stinkande autostrador bildar broar mellan spridda öar av bostadsområden.”

(…)

Självklart spelar företagandet och marknadsekonomin en omistlig roll i klimatarbetet. Och visst har teknisk utveckling revolutionär potential i sammanhanget. Men det går inte att beräkna politiken utifrån uppfinningar som inte finns. Det är ansvarslöst att i stället för att fatta svåra beslut ställa ut löften om kommande landvinningar.

Även Miljöpartiet anser att entreprenörerna är omistliga i klimatkampen. De lägger bara större vikt vid politikens ansvar.
Det är knappast ”socialism” att inse att det inför en förestående klimatkollaps inte riktigt är läge att bygga feta motorvägar och sedan fatta varandras händer och sjunga ”We shall overcome”.

(…)

Det faktum att klimatet har blivit en av väljarnas viktigaste frågor har gynnat Miljöpartiet och inte Centern. Det är förstås därför Centern går till offensiv.

Men det kommer knappast att räcka särskilt långt att på Sarah Palin-manér skrika socialism. 

När jag läser artiklar som dessa så känner jag allt större hopp om att vi faktiskt kommer kunna förändra opinionen och stoppa motorvägsmasturberandet. Igår skrev Maria Wetterstrand på Aftonbladets debattsida:

Inom politiken är det ofta med pengar som man visar vad prioriteringarna är värda i verkligheten. Sällan har det varit tydligare än i det här exemplet.

Motorvägen beräknas kosta 27,5 miljarder kronor. Minst. Det är det dyraste vägbygget någonsin i Sverige. Pengar som måste tas från någonting annat om inte regeringen har hittat en speciell sedelpress för stora motorvägsbyggen.

I praktiken tas pengarna från andra viktiga infrastrukturprojekt, främst från utbyggnad av kollektivtrafik i Stockholm. Men det är inte svårt att gissa att det i slutändan också kommer dra pengar från viktiga tågsatsningar runt omkring i landet, från Västsverige och Norrbotten.

Alternativen är alltså tydliga. Antingen väljer vi det dyraste motorvägsbygget någonsin som ökar klimatutsläppen. Eller så väljer vi att storsatsa på det vi vet minskar utsläppen, nämligen utbyggd och moderniserad kollektivtrafik.

Inför dessa val har centerpartiet nu gjort sitt val. Storsatsning på motorväg i Stockholm är det tidigare landsbygdspartiets melodi. Deras försök att beskriva en stor motorväg som ett miljöprojekt tas inte på allvar av någon miljöorganisation eller miljömyndighet. En spade är en spade, oavsett vad man kallar den.

Snart träffas världens ledare i Köpenhamn för att försöka enas om en ny global klimatpolitik. Sveriges roll som trovärdig och samlande kraft skadas av att man så medvetet väljer att satsa på ett projekt som går i motsatt riktning.

 Nu måste vi fortsätta ligga på och driva opinion. Mitt nästa nyhetsbrev handlar om massbilismen, och det är strax klart.

På samma tema: Tomas Eriksson, Gunnar Lindstedt, Rasmus Fleischer.

Angående vårt matförslag i Almedalen

I Almedalen lanserade vi ett förslag om bättre mat i skola och äldrevård. Vi har fått enormt mycket mail med positiv respons, som tycker det är bra att vi lyfter denna viktiga folkhälsofråga. Jag minns själv hur jag knappt aldrig åt särskilt mycket att den dåliga ursäkt till mat som serverades, och att det med största säkerhet påverkade mina studier och arbetsmiljö.

Här en länk där vi förslag hyllas till skyarna av en kostdoktor:

Jag har aldrig röstat på miljöpartiet. Men det här kanske ändrar den saken. Miljöpartiet presenterade sin politik för god mat, skolmat och äldremat i Almedalen idag.

Det låter nästan för bra för att vara sant. Som natt och dag jämfört med regeringens industriflörtande.

Här är ett av de mailen som kommit in:

Ärende: En stor rosbukett för nya matförslaget!

Meddelande:

Jag är idag mycket stolt över att ha betalat min medlemsavgift till MP. Efter att ha läst checklistan för Miljöpartiets matpolitik inom skolan, vården och äldreomsorgen kan jag inte ge annat än ett MVG+++. Det partiet föreslår är exakt vad som behövs för att få bukt med den ökande ohälsan i Sverige!

Jag är helt övertygad om att övervikten bland unga, sjukdomar härörande från det metabola syndromet (hjärtinfarkt, diabetes mm.) och den fysiska och psykiska ohälsan hos äldre kommer att minska i samhället! Jag ger mig den på att skolresultaten kommer öka och mobbing, psykisk ohälsa bland skolungdomar mm kommer att minska.

Kroppens kemi styr så otroligt mycket…  det är viktigt att hålla den i balans och det är det minsta borgarna gör nu med sina idiotiska krav på att skolorna ska följa SLV:s sjukdomsalstrande kostrekomendationer.  Staten kommer spara massor när vårdköerna minskar och medborgarna kommer att vinna massor i ökad hälsa på Miljöpartiets förslag!

Barnen kommer att lära sig att äta hälsosamt, naturligt och kravmärkt och därmed stödja de bönder som tänker på miljön och näringen i den mat de producerar.  Detta är en grundsten i samhället som länge legat fel och som nu rättas till!

Själv var jag hårt drabbad av hälsoproblem under min tid i grundskolan och åt bort mina problem, efter idogt kunskapssökande på egen hand (läkarnas råd var bara att köpa värdelösa piller), i 20-årsåldern med hjälp av naturlig föda. Den födan är nu representerad i en politisk agenda! Jag kan inte nog understryka hur mycket detta ställningstagande från Mp:s sida betyder för mig!

Sprid gärna detta meddelande till alla som jobbat med att ta fram förslaget. De förtjänar att höra det!

mvh

Jonas Lagander, Norrköping

Valtersson blir ordförande i migrationsutredning

Migrationsminister Tobias Billström och de Grönas ekonomiskpolitiske talesperson Mikaela Valtersson skriver idag på DN Debatt om den utredning om cirkulärmigration som Valtersson ska vara ordförande för.

Det är mycket bra att de Gröna får vara ordförande en utredning om migration, inte bara för att vi har bäst möjligheter att nå en bred överenskommelse.

Det är också så att bara vi Gröna konsekvent står upp för alla människors rätt att leva och verka fritt över hela världen, oavsett om migranten söker asyl, studier eller arbete.

Sen finns det de som ställer frågor kring vad detta får för konsekvenser för det rödgröna samarbetet.

Jag tycker en inte ska dra för stora växlar på det. Utredningen, som för övrigt är parlamentarisk, väntas bli färdig först nästa mandatperiod, och vi kommer självklart verka för att det ska bli en rödgrön regering som lägger en proposition om större möjligheter att öppna våra gränser.

Mer: MP.

Maria Ferm om de Gröna och Piratpartiet

Maria Ferm skriver om att Piratpartiet gått med i Gröna gruppen på Newsmill:

Grön Ungdom välkomnar att Piratpartiet går med i den gröna gruppen, och tycker det är rätt att arbeta gemensamt med integritetsfrågor och fildelningspolitik, frågor där Miljöpartiet de Gröna och Piratpartiet står varandra mycket nära

(…)

Piratpartiet är dock inte något grönt parti. Det skulle varken gröna eller de själva hävda. De fokuserar på tre politikområden, men gör inte anspråk på att ha ett heltäckande politiskt program. Därför är det också fullt rimligt att partiet inte går med i European Green Party och att gröna gruppen har kvar sin talesperson i integritetsfrågor.

Jag kommenterade det också i Grön Ungdoms tidigare pressmeddelande:

- Att Miljöpartiet de Gröna valt att välkomna Piratpartiet till Gröna Gruppen innebär att vi fått ytterligare en röst för en offensiv klimatpolitik i EU-parlamentet då piraterna lovat att rösta med partigruppen i alla frågor som inte rör deras profilfrågor, säger Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom.

Skriver på ETC om klimat och Köpenhamnsprocessen

Idag skriver jag ETCs ledare, om klimat och Köpenhamnsprocessen. Situationen är mycket allvarlig, flera viktiga industriländer sprider dimridåer genom förslag som verkar progressiva, men är helt ihåliga.

Men lösningen på detta problem kan inte vara fingerpekande. Istället måste vi själva ta på oss ett ledarskap. Inte bara genom ambitiösa klimatpaket, utan också genom att vända perspektiven.

Den gröna omställningen är inget dyrt problem. Det är den effektiva lösningen, inte bara på klimatkrisen, utan också de globala ekonomiska problemen.

Det är först när vi talar om den gröna omställningen i positiva termer som vi kan skapa den entusiasm och framtidstro vår generation behöver.

Jag försöker inte säga att utmaningarna inte är stora, men det är dags skippa klimatångesten.

Bli en del av lösningen istället, och gå med i de Gröna.

Wijkman om de Gröna och klimatfrågan

KDs avgående EU-parlamentariker Anders Wijkman skriver om de Gröna och klimatfrågan på Newsmill. Det är mycket läsvärt, men inte primärt på grund av hyllningarna av Wetterstrand, utan klarspråket kring klimatfrågans allvar.

Samtidigt är det en risk när alla talar klimat. Allmänheten invaggas lätt i tron att läget är under kontroll, när vi i själva verket befinner oss på ett sluttande plan. De förslag till åtgärder som hittills diskuteras inom FN:s klimatförhandlingar ligger långt ifrån den nivå som behövs för att vara på den säkra sidan.

Om inte ett mindre under sker inom kretsen av industriländer innan Köpenhamn – både vad gäller viljan att dra ned på de egna utsläppen men också att betala för anpassningsåtgärder och investeringar i kolsnål teknik i utvecklingsländerna – är det svårt att se hur vi skall kunna undvika både 3 och 4 graders uppvärmning. Om så sker talar vi om en annan planet.

Denna artikel är viktig. Den måste läsas och spridas.

Uppdaterat:

Tomas Holgersson kommenterar:

Läser Anders Wijkmans inlägg på Newsmill om att “Maria Wetterstrands kvaliteter är unika i svensk politik” och blir lite varm i hjärtat. När Wijkman skriver om Maria att hon “är hälsosamt fri från opportunism och driver politik med tyngd, ärlighet och sakkunskap” kunde det lika gärna vara en beskrivning av honom själv.

Anders Wijkman är en av våra svenska politiker jag tycker allra bäst om – han är rak, öppen och ärlig och har på ett smidigt men ändå framgångsrikt sätt drivit bland annat frågor om miljön under sin tid i Europaparlamentet.