Mitt tal på manifestationen mot terror i Irak

Lördagen den 17e oktober arrangerade Svensk-Irakiska Föreningen manifestationen Irakier mot Terror – Solidaritet med Iraks minoriteter på Sergels Torg. Jag fick äran att representera de Gröna, och här är talet i sin helhet:

En av största politiska upplevelser jag har varit med om var den stora demonstrationen mot Irak-kriget 2003.
Över hundratusen människor tågade Stockholm runt för att visa att vi älskar freden och avskyr kriget.

Men kriget fortsatte. Det har fortsatt i snart sju år. Vi behöver fortfarande, som idag, samlas och visa vårt stöd för freden och respekt för mänskliga rättigheter.

Jag vill börja med att applådera detta initiativ av de svensk-irakiska organisationerna!

—

Det talas om siffror upp emot nio hundratusen döda som en produkt av den amerikanska invasionen och ockupationen av Irak. FN visar rapporter på miljontals flyktingar, många som sökt skydd i Sverige.

Det handlar om asylsökande, en rättighet stadgad i Genévekonventionen. Det handlar om människor som flyr för sina liv till Sverige. De flyr krig, de flyr politisk förföljelse och de flyr religiös förföljelse. Det handlar inte om lycksökare eller sociala turister som kommer hit för att sko sig på socialbidrag.

Vem vill utsätta sin familj för det? Vilken läkare från Bagdad ger sig självmant av till Sverige med hela sin familj till ett liv i ekonomisk misär?

Sverige var ett av de länder som påbörjade tvångsavvisningar av människor till Irak på rent vidriga sätt. Chartrade plan med neddrogade irakier som fraktades hem. Det är inte värdigt, och andra skrupelfria länder tar efter. De tänker att om det ”generösa Sverige” kan göra såhär då kan vi också.

Bilden av det generösa Sverige lever fortfarande kvar, men frågan är hur länge till.

Det senaste i raden av vidriga behandlingar av flyktingar är det som nyligen skedde i Danmark. Iraks al-Maliki säger att de inte kommer att ta emot tvångsavvisade, att det är inhumant och att det strider mot ratificerade konventioner. Vi gröna håller med honom.

Sverige måste som ordförandeland i EU ta på sig ett ledarskap och aktivt förhindra tvångsavvisningar från EU-länder till Irak!

—–

Flera EU-länder deltar idag aktivt i USA:s ockupation. Carl Bildt har som utrikesminister i EUs ordförandeland ett särskilt stort ansvar. Men jag förstår att det blir komplicerat, då Carl Bildt tillhörde dem som aktivt förde fram George Bush och Tony Blairs lögner om Iraks massförstörelsevapen. Bildt håller fortfarande som utrikesminister fast vid att kriget var rätt väg.

Om svenska regeringen vill representera det svenska folket i denna fråga måste den högt och tydligt ta ­avstånd från USA:s krigspolitik.

—–

Det pratas allt mindre om Irak-kriget. Det finns en övertro på att nu när Barack Obama har blivit USAs president så kommer konflikten lösa sig. Det är långt ifrån sanningen. Även om amerikanska trupper lämnar Irak så har ockupationen skapat ett samhällsklimat med hårda interna konflikter mellan grupper.

Våldet mot civila har trots mediernas tystnad ökat på senaste tiden och i allt högre grad drabbar Iraks minoriteter av en systematisk terror.

Miljöpartiet de Gröna är medvetna om denna utveckling och arbetar aktivt för att vända den.

För någon månad sen talade jag på RFSLs manifestation för att stoppa utvisningar av HBT-personer. I augusti agerade min kollega Bodil Ceballos för att stoppa utvisningar av kristna irakier, en annan mycket hårt utsatt minoritet.

Och idag fortsätter vi samlas, oavsett etnisk, religiös eller annan tillhörighet. Vi samlas för att visa solidaritet med Iraks minoriteter och stoppa terrorn i Irak!

Shukram ektir, tack så mycket!

Lite kommentarer om gårdagens FRA-debatt

Johan Norberg:

Men jag måste också säga att jag är bedrövad över hur Socialdemokraterna hanterade frågan. Ju mer de talade i debatten i går desto mer uppenbart blev det att de ville att FRA-lagen skulle gå igenom nu, så att de slipper ta ansvar för att själva driva igenom den efter valet. Deras främsta klagomål rörde beslutsprocessen, inte innehållet – utom då att de vill att ännu fler myndigheter ska få beställa avlyssnat material från FRA. Även om vänsterpartisterna var tydligare i debatten finns samma glidning hos dem.

De enda som tydligt tog ställning mot idén om statlig elektronisk massavlyssning var miljöpartisterna. All heder åt dem.

Rick Falkvinge:

Just nu pratar Per Bolund (MP). Han tar upp två aspekter:

IB-affären på 70-talet hade också en massa fina integritetsskydd.

Massor av företag säger rakt ut att de tänker lämna, eller inte investera i, Sverige om FRA-lagen går igenom.

…intressant nog tar Per Bolund upp fildelarjakten också som anknuten till FRAs massavlyssning.

(…)

Lage Rahm angriper hittepåordet “signalbärare”, och konstaterar dessutom att det inte finns någon begränsning mot att FRA kommer att få tillgång till alla signalbärare.

Rahm angriper också den så kallade domstolen, och poängterar den så kallade domstolen.

“Regeringen utser en (1) domare, som ska få bestämma huruvida regeringen får tillstånd. Det är ju barockt. Detta går inte att kalla för domstol.”

Rahm påpekar också det faktum att man måste ha källdata för att kunna sortera ut en s.k. mindre del, och att FRA med nödvändighet därför behöver avlyssna allt.

Han påpekar också att både käll- och meddelarskydd är hotat. “I stället för att ha källskydd och fri press och meddelarfrihet, så ska det här kunna övervakas. Sedan står det med några få ord att det här ska förstöras i efterhand om det strider mot meddelarfrihet och källskydd. [...] När integritetsintrånget väl är gjort så går det inte att göra ogjort! Det går inte att tvinga människor i Sverige att glömma specifika saker. Åtminstone gör det det inte ännu, vilket vi är glada för.”

Sanna Rayman:

Vad innebär det här för valet nästa år? Tja. Om Alliansen undrar varför de förlorar unga liberalers röster till Miljöpartiet kan de ­säkert hitta svaret i någon av de kablar som nu ska övervakas.

Aftonbladets ledarblogg:

Vilka är alla dessa som hotar oss?

Miljöpartisten Lage Rahm fick knappast något svar på sin fråga under den just avslutade FRA-debatten i riksdagen. Försvarsminister Sten Tolgfors hävdade att signalspaning inte ska bedrivas på vanliga svenskar. Han menade att signalspaningen blir en del av försvarsunderrättelseverksamheten, ett ord som är så långt att det måste skapats av någon som vill förvirra fienden.

Inte vanliga svenskar alltså, utan utländska terrorister. Problemet är bara att vi alla använder samma kabel. Och är det någon som kan mörka sin kommunikation så är det inte vi vanliga. Våra mail och telefonsamtal, hela vårt sociala liv på nätet kommer att ligga öppet för kartläggning av FRA.

Alliansen sviker Sveriges liberaler

FRA-lagen är nu igenomröstad. På väg från riksdagen sprang jag på SvDs Sanna Rayman som gratulerade till nya väljare. Samma Sanna skriver på SvDs ledarblogg:

Vad innebär det här för valet nästa år? Tja. Om Alliansen undrar varför de förlorar unga liberalers röster till Miljöpartiet kan de ­säkert hitta svaret i någon av de kablar som nu ska övervakas

Samhället ska bygga på öppenhet och förtroende

Idag skriver jag och Christian Valtersson på Newsmill om att stoppa övervakningsivrandet och bygga samhälletöppenhet och förtroende:

Land skall med lag byggas, stod det i våra gamla landskapslagar. Idag skulle vi snarare säga att ett samhälle byggs utifrån värderingar. Men dessa hör ihop. Hur vi ser på varandra och omvärlden påverkar våra lagstiftare. På samma sätt är lagstiftning normerande.

De övervakningslagar som nu drivs igenom får inte bara direkta konsekvenser för den personliga integriteten, utan påverkar även hur vi ser på varandra och samhället i stort. Vi vill verka för ett paradigmskifte i svensk politik. Istället för den nuvarande fokuseringen på övervakning, där somliga verkar se varenda medborgare som en presumtiv terrorist, vill vi fråga oss hur vi gemensamt kan bygga ett öppet och förtroendefullt samhälle, där varje enskild individs naturliga kreativitet tas tillvara.

Tvåpartistaten Sverige

Imorse deltog jag på de Grönas pressträff om skuggbudgeten. Eriksson och Valtersson gjorde en utmärkt insats i att presentera våra satsningar och prioriteringar. När det sen var dags för frågor rörde 90% av dem inte vår egen politiks innehåll.

Utan istället kom frågor som ”Hur ska ni kunna enas med sossarna och vänster kring inkomstskatten?”, ”Ni lägger fram olika förslag kring socialförsäkringarna, hur ser ni på det?” och den värsta ”Vad irriterar du dig mest på med Lars Ohly?

Istället för att diskutera innehållet i vår budget, vilket är syftet med pressträffen, så flockas reportrarna kring konflikterna och törstar efter smaskiga rubriker.

Detta är skadligt för mångfalden i en demokrati som har fler än två partier. När jag är ute och pratar med folk eller vänner och bekanta så är det aldrig någon som ojar sig över huruvida de rödgröna ska komma överens.

Jag träffar oftare människor som tycker att det är problematiskt att partierna närmar varandra för mycket, att de inte ser någon större skillnad längre.

Men enligt församlingen i presscentret så är det tydligen mer intressant att fråga om ”sprickor i oppositionen” än vad vi faktiskt vill uträtta politiskt. Inför dagens rödgröna pressträffar twittrar Rapports Mats Knutsson:

Hur överens är oppositionen? Det får vi svar på idag.

Frågeställningen är alltså inte vad vi vill, utan huruvida vi är överens tre olika partier är. Efter pressträffarna summeras det hela med:

Summa summarum: Det återstår fortfarande väldigt mycket innan det finns en opposition med ett sammahållet ekonomiskt alternativ.

Självklart får journalister skriva precis vad de vill, men jag tycker nyhetsvinklingen är problematisk och för oss mot ett tvåpartisystem.

Anders Wallner på samma tema:

Jag är glad att man inte tog beslutet att lägga fram en gemensam rödgrön budget redan nu. Det är bara positivt att journalister och allmänhet kan granska de respektive partiernas helgröna och helröda förslag för att kunna bedöma vad som skiljer oss – och därmed vilket av partierna man vill ge sin röst och kanske sitt engagemang.

(…)

För de som läser den gröna budgeten finns det tydliga gröna frågor som miljöskatteväxlingar, tåg- och kollektivtrafikutbyggnad, höjt studiemedel med 900 kr, småföretagarsatsningar (sänkt arbetsgivaravgift med 10% för de minsta), medel för på asylmottagande, prioriteringar av de som står utanför trygghetssystemen prioriterat över höjda tak, regionala kulturfonder, utbyggd modersmålsundervisning i skolan, möjlighet till sänkt arbetstid för småbarnsföräldrar, klimatbistånd och bibehållet humanitärt bistånd och en fortsatt omförvandling av det svenska försvaret från invasionsförsvar till modernt fredsfrämjande insatsförsvar. Till exempel.

För de som inte läser budgeten måste journalisterna rapportera om vad det står i den. Vad som skiljer partierna åt.

Robert Damberg säger det kort på twitter, och numera också på sin blogg:

Ett parti – en politisk inriktning. Flera partier – flera politiska inriktningar. Capisce?

Media:

DN, SvD, SvD 2 Aftonbladet, Expressen.

Demonstration för demokrati i Iran

Talade  nyss på en demonstration för demokrati i Iran, på Sergels Torg. Har inte fått tag på några bilder än, men här är talet:

Demokrativänner!

Den 7e juni, för snart två veckor sedan, var det val till Europaparlamentet. Valdeltagandet låg på 43%. Av en halv miljard människor, så gick inte ens hälften och röstade. Engagemanget för demokrati tycktes rätt så svalt.

Vilken kontrast mot det som sker just nu i Iran! Där har unga som gamla samlats på gator och i moskéer varje dag, trots våldsamma och repressiva åtgärder från en brutal polismakt.

Jag tycker alla de som fredligt demonstrerar för demokrati i Iran förtjänar en stor applåd!

–

Men denna längtan efter demokrati i Iran är inte ny. I över hundra år har Irans medborgare strävat för verkligt inflytande i politiken och möjlighet till uttrycka sig fritt. Men gång på gång har denna stundvis livskraftiga utveckling hindrats av stormakter utifrån, som värnat sina egna politiska och ekonomiska intressen. Dessa faktum erkändes tillochmed av USAs president Barack Obama i sitt tal i Kairo.

Denna inblandning utifrån är en stor faktor till dagens situation, och det är dags att världssamfundet tar sitt ansvar och stöttar demokratirörelsen i Iran.

–

Situationen vi i dag ser i Iran är ytterst oroande. Massarresteringar och polisiärt våld mot oppositionen. Utländska journalister stoppas och filmat material beslagtas. Myndigheterna försöker stänga ner Internet, hindra sms-trafik och visar upp vilseledande information på statligt kontrollerade TV.

Samtidigt påstod Ahmadinejad nyligen i en presskonferens att Iran är rättsstat.

Men det som kanske oroar mest är vad som kommer att ske med alla dem som nu arresterats? I ett land där dödsstraff används i så stor utsträckning kan allting hända och det är därför viktigt att omvärlden visar att vi håller ögonen på vad som sker, och att vi tydligt fördömer allt övervåld från regimens sida.

–

Även om det finns all anledning att ifrågasätta hur presidentvalet gick till, så måste vi också fokusera på bristen på respekt för mänskliga rättigheter och det grundläggande demokratiska underskottet i den iranska konstitutionen.

Det är dags att Sverige agerar. Den svenska regeringen borde kalla till sig den iranska ambassadören och med största tydlighet delge denne Sveriges protest.

Valet måste göras om, och valobservatörer från FN bör vara på plats!

Vem som helst ska få kandidera till president, utan att först behöva godkännande av Väktarrådet!

Irans medborgare medborgare förtjänar verklig demokrati och respekt för mänskliga rättigheter!

Tack!

De Gröna lyfter integritet som fråga nummer två i EP-valet

Alldeles nyss så avslutades de Grönas presskonferens för valrörelsestarten. Våra språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson pratade om de politiska prioriteringarna och partistyrelsens sammankallande Magnus Johansson pratade om valaffischer och kampanjen.

Rören inledde med att tala om den gemensamma kampanjen med European Green Party som tydligt lyfter fram konceptet om Green New Deal. Det för samman jobbkrisen och klimatkrisen och visar klart på hur vi kan nå synergieffekter med lösa de frågorna samtidigt. Den gröna omställningen ger 5 miljoner nya jobb.

En annan sak som kändes bra med presskonferensen är att rören valde att lyfta integritet som fråga nummer två. De lyfte fram vår nuvarande parlamentariker Carl Schlyter långa engagemang för de frågorna, och att det politiska etablissemanget har misslyckats med att situationen.

En kan bara anta att de lyssnat på Grön Ungdom som för länge sedan beslutade att prioritera just klimat och integritet i EP-valet 2009.

Utmärkt om EP-valet, LSU

Hanna Hallin, ordförande för LSU – Sveriges ungdomsorganisationer, skriver idag på DN Debatt:

Vi har en gemensam utmaning 2009. Det duger inte att bara var tredje person vet om att det är val den 7 juni 2009 och det duger inte att en majoritet inte känner till vilket inflytande EU:s folkvalda församling – och världens enda internationella parlament – har på vår vardag och omvärld. Vi måste gemensamt försöka förändra den bilden. Vi börjar nu.

Det kan ibland känns lite fånigt att vi klagar på röstdeltagandet i USA, samtidigt som det inte är bättre ställt i valdeltagandet i EP-valet. Nog för att det amerikanska presidentvalet har större betydelse, men ändå.

EP-kandidaten Zaida Catalán skriver på Newsmill på samma ämne:

I ljuset av Kristdemokraternas debacle kring hanteringen av partidemokrati vid fastställandet av deras lista till Europaparlamentet, borde fler partier bestämma sig för att jobba med att engagera sina medlemmar och väljare genom att delta i det politiska beslutsfattandet.

Vi står inför en ökad politisk förtroendekris om inte partierna styr om sin invanda kurs. Ungdomar avskräcks av politiker som inte förstår deras verklighet eller visioner. Involvera dem i beslutsfattandet! Det är ett steg mot ett ökat valdeltagande i valet till Europaparlamentet den 7 juni.

De Gröna – Ett partidemokratiskt föredöme

Dagens ledare i Expressen sågar bristen i på demokrati i nomineringsprocesserna inför EP-valet i juni. De flesta partier får en släng av sleven, när listorna ska sättas så styr partitopparna med hård hand. Men i slutet av artikeln kommer detta vackra:

Svenska partier är i allmänhet väldigt rädda för att ge sina medlemmar direkt inflytande över namnen och placeringarna på valsedeln. Borgerliga partier förtjänar hårdare kritik då de inte lever upp till vad man lär: mer av personval.

Miljöpartiet däremot, är ett partidemokratiskt föredöme. Partiets interna medlemsomröstning är bindande, så oavsett vad språkrören har för åsikter om EU-kandidaterna så är det medlemmarnas röst som gäller när partiets primärval avgörs i februari.

Partierna beklagar sig ständigt över medlemsflykt och bristande intresse för partipolitiskt arbete. Men tänk i stället hur attraktivt medlemserbjudandet skulle kunna vara: Gå med i vårt parti och du får välja vem som ska stå på valsedeln och vem som ska vara din partiledare

Jag ser verkligen fram emot att rösta på måndag, vetandes att min röst inte bara påverkar, utan också faktiskt beslutar. Jag är så stolt över att vara grön.

Seriöst

Idag fick jag ett fint brev:

Ärende: Seriöst 

Meddelande: 

Ärligt, what the fuck, ni gråter över att en enda invandrare blivit utvisad ur sverige!? Abderazzak Jabri eller va han hette, som till och med var en brottsling. Vad tänker ni med?

Han borde fan bli avrättad.

Fuck the nature!