Jakop Dalunde

Sydsvenskans Niklas Orrenius har skrivit en krönika om svallvågorna efter FRA, och tar upp den liberala flykten till de gröna. Han citerar lite från det här inlägget på min blogg, och ringde sedan upp och ställde några frågor.  Resultatet blir en mycket läsvärd analys, som i mångt och mycket stämmer.

I slutet blir det dock ett missförstånd, där jag menade att tona ner EU-medlemsomröstningens betydelse för den praktiska dagliga politiken, att det snarare är en principiell fråga, om än väldigt viktig.

Jag måste helt enkelt bli bättre på att bara säga sånt som inte riskerar misstolkas. Men som tur var var Niklas hemskt trevlig när jag hörde av mig och undrade om jag fick förtydliga mig, vilket jag skulle få.

Gott så.

Carl Schlyter är utomordentligt bra i ETCs ledare. Rätt ton och fokus på det viktiga. Genomför förändringar som är nödvändiga för utvidgning, men stoppa maktförskjutning till Bryssel.

The Economist tycker att Lissabonfördraget ska skrotas. Det tycker vi gröna med.

Irländare har idag röstat nej till att flytta mer makt till EU, till att göra EU till en stat med president, utrikesminister och grundlagsstadgat konsekvent utökad militär.

Gott så.

På torsdag och fredag ska jag delta på Europaparlamentets Citizens Agora. EU har fattat att dialogen med dess medborgare inte fungerar tillräckligt bra, och försöker nu på olika sätt stärka den dialogen. Citizens agora är ett av detta sätt, där medborgare samlas relativt regelbundet för att diskutera olika viktiga frågor.

Dock är det inte direkt “medborgare” som deltar, utan istället är det mest representanter för olika organisationer. Jag representerar via LSU - Sveriges ungdomsorganisationer.

Europaparlamentet är medveten om problemen, och skriver såhär om saken:

Because it is directly elected, Parliament is the European Union institution best qualified to take up the challenge of keeping open the channels of communication with European Union citizens. Members of the European Parliament (MEPs) are in regular contact with citizens and are directly accountable to voters. (Yeah right)

All European Union institutions of course understand the importance of dialogue with citizens as part of the European Union project. Nevertheless, their responses were essentially to do with the debate on Europe’s institutional architecture. Although this issue is vital, it is also important to focus on the day-to-day concerns of ordinary people.

The European Parliament therefore now proposes involving citizens in a permanent dialogue on the European Union’s future.

Revitalising European integration requires a strong link with European Union citizens. It is not enough to tell people that Europe is being built for them - Europe needs to be built with them. Making this idea clear, and acting on it, is absolutely essential to maintaining trust.

The European Parliament wants not just to communicate with citizens, but genuinely to listen to them. Citizens, who act as protagonists, rather than just consumers, may not only transform the nature of the exercise, but also its aims.

Concerted and balanced dialogue will help ensure maximum support for the European Union project. Yet how, in practice, can a meaningful and fruitful debate be held in a Community of almost half a billion people?

Jag tycker att det är lite kul att de själva skriver att målet med det hela är stöd för EU-projektet, och inte inflytande för medborgare. Pinsamt. Det är i stunder som dessa jag verkligen avskyr EU.

Iallafall. På detta Citizens Agora är det klimatförändringarna som ska diskuteras, vilket känns spännande. När jag var på LSUs EU-utbildning i Bryssel häromveckan så fick vi en ordentlig dragning om det nya klimat - och energipaketet, och det ska bli intressant att få diskutera den genomgående.

Dagordning finns för den intresserade här. Bland föreläsare och panelister finns spännande namn som:

• Hans-Gert Pöttering, President of the European Parliament
• José Manuel Barroso, President of the European Commission
• Janez Podobnik, President of the Environment Council
• Jacqueline McGlade, Executive Director of the European Environment Agency
• Roberto Musacchio, Vice-chairman of the European Parliament’s Committee on Climate Change

Dessa, bland många andra, ska nu ställas mot väggen. Kul.

För den som undrar om jag flyger till Bryssel eller inte, så skriver jag om den saken här.

Ett av EUs största problem är att de flesta av dess medborgarna knappt förstår hur det fungerar med alla dess institutioner. Jag är en av dem.

Jag har stora problem att komma ihåg de tre pelarna, hålla isär Rom-fördraget och Maastricht-fördraget, skilja på Europarådet och europeiska rådet, vilka ärenden som tas upp i Europadomstolen och EG-domstolen.

Förkortningarna tar kål på en, EFTA, EEG, EES, COE. Och vad är GUSPen för nått egentligen?

Processen hur kommissionärerna fördelas och väljs är rätt otydliga och hur kommer MEPs betydelse förändras iochmed Lissabon-fördraget/grundlagen/konstutitionen?

På detta sätt kan en hålla rätt länge. Jag kände dock att denna situation var ohållbar, så därför går jag nu denna vecka LSUs Grundutbildning i EU, en del av deras Europa-satsning inför EP-valet och svenska ordförandeskapet 2009.

Igår och idag har vi haft föreläsningar hela dagarna och matats med powerpointpresentationer om hur EU funkar och hur processer hänger ihop. Och imorgon bär det av till Bryssel för att göra en rad studiebesök på alla möjliga ställen. Mest spännande kommer nog bli att träffa Margot Wallströms kabinett.

Jag hoppas ta in en hel del kunskap och erfarenheter, för att sedan kunna sprida det vidare i interna utbildningssatsningar inför EP-valet. Och kul ska det bli.

Nu ska vi iväg och äta middag med EU-Kommissionen i Sverige, och sen blir det hem och packa inför morgondagens okristligt tidiga avfärd.

EU-kommisionens ordförande José Manuel Barroso presenterar idag ett klimatpaket med förslag om hur utsläppen av växthusgaser ska minska och andelen förnybar energi ska öka.

Och det är ett stort steg i rätt riktning, och här är ett citat där Barroso föregår kritiken på ett föredömligt sätt:

- Självklart kan en del hävda att förändringarna kostar för mycket, men vi har inget val. Enligt de så bör vi sticka huvudet i sanden och hoppas på det bästa, men det är fel. Visst, det kostar, men kostnaden går att hantera. Detta kommer bara kosta 0,5 procent av BNP 2020 och det motsvarar 3 Euro per vecka för den enskilde medborgaren. Och det är mycket mindre än de 60 Euro per vecka som passiviteten skulle kosta oss. Visst, det finns kostnader, men vi måste jämföra kostnaderna för detta paket med kostnaderna för att förhålla oss passiv, sade han.

Och han har helt rätt. Ju mer vi anstränger oss idag, ju mer vi investerar nu, desto billigare blir det långsiktigt.

Barrosos presentation går även att se här, även om det är simultantolkat till svenska. Kan dom inte sända originalspråk och texta det istället?

Idag interjuas Muf-ordföranden Niklas Wykman i SvD, och stundvis måste man gnugga sig i ögonen för att försäkra sig om man läser rätt.

Smaka på det här till exempel:

Men Muf ska fortsatt vara fristående och oberoende från moderpartiet, betonar Niklas Wykman. En av de stora stridsfrågorna mellan unga och äldre är inställningen till den europeiska unionen.

–Vi ställer samma krav på politiker i EU som på politiker i Sverige. Om politiker i Sverige använde halva statskassan till jordbrukssubventioner eller byggde jättetullmurar mot övriga världen, så skulle vi bli vansinniga. Det är precis det som händer i EU.

I höstas bytte ungdomsförbundet åsikt, och säger numera nej till euron. Den gemensamma valutan är ”ingen frihetsidé” utan ”ett maktprojekt från Bryssel”, heter det. Muf gillar heller inte EU:s nya fördrag.

–Det är klart att det behövs ett nytt fördrag, med en massa nya medlemsländer. Men EU:s makt måste avgränsas. Med det här fördraget, vad folk än säger, så utökas EU:s makt.

Välformulerad EU-kritik, kort och koncist. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

Men det stannar inte där. Lyssna på detta:

Han lanserar nu ett eget förslag för att öka andelen kvinnor, invandrare och yngre i riksdagen: inför en maxgräns för hur länge en moderat får vara folkvald.

–Man går ju ett bestämt antal år i skolan. Så kan man ha det i riksdagen också. Två mandatperioder räcker, sedan får man söka nya utmaningar.

Det är ett skarpare krav än Mps nuvarande policy om en begränsning på tre mandatperioder. Spännande.

Niklas Wykman imponerar på mig, han framstår som sympatisk och genomtänkt.

Grattis, Muf.

Den omtalade livsstilsbloggaren Blondinbella, som även är synnerligen aktiv i Muf, lägger bland alla tips om smink och handväskor in ett inlägg där hon talar kritiskt om den kommande EU-konstitutionen:

Med den nya konstitutionen som EU försöker få igenom, kan EU försöka bli en stormakt med. Något jag faktiskt inte gillar. Bara Sverige slipper dras med och fortfarande får bestämma över vår egen ekonomi.

Om EU:s konstitution skulle revideras så betyder det att det räcker att majoriteterna av EU medlemmar håller med så går ett förslag igenom. Visst det låter väl bra med snabbare förslag men vill man verkligen att förslagen ska gå snabbare? Problemet med detta är att de handlar inte om majoritet i länder utan i befolkning i ett land. Vilket betyder att om England, Frankrike och t.ex Italien går ihop har vi i Sverige aldrig någon chans att påverka den miljö vi lever i.

Alltså andra länder i EU kommer att bestämma om vår ekonomi, skola, sjukvård och t.om turism! Farligt. Om Englands ekonomi skulle gå dåligt måste vi i Sverige hjälpa dom, en regionalskatt.

Nej, jag tycker att vi i Sverige ska kämpa för att få konstitutionen att inte gå igenom, annars vill jag gå ur eller få undantagstillstånd att inte behöva ändra valuta.

Visst, jag är absolut fördomsfull nu, men det hade jag inte riktigt väntat mig. Och det visar att det borde gå att jobba mer blocköverskridande i det EU-kritiska arbetet.

Den alltid lika läsvärde Christian Valtersson skriver här om att det talas mycket om den demokratiutveckling som råder på många håll i världen. Och han gör en viktig poäng om att det talas för lite om den demokratiavveckling som sker exempelvis i Ryssland. Jag håller med, och vill gärna tillägga USA och EU på den listan.

The Economist publicerar här sitt Democracy index, som visar hur USA befinner sig på 17:e plats och är på väg neråt. The Economist har här en väldigt spännande artikel med det talande namnet “The real price of freedom”. Och här finns en spännande artikel som klart och tydligt visar hur USA egentligen inte har allmän rösträtt:

Nationally, an estimated 5.3 million Americans are denied the right to vote because of laws that prohibit voting by people with felony convictions. This fundamental obstacle to participation in democratic life is exacerbated by racial disparities in the criminal justice system, resulting in an estimated 13% of Black men unable to vote.

Syftet med detta är inte USA-bashing, utan att vi måste arbeta hårt för att värna om demokratin i EU. För på många plan är vi på väg åt samma håll.