Jakop Dalunde

För tillfället är alla gröna chefer kvinnor.

På partikansliet är Gabrielle Gjerswold kanslichef och på riksdagskansliet är Jenny Thomé och Anna Telestam kanslichef och vice kanslichef.

Partiets högsta tjänsteperson, partisekreteraren, heter Agneta Börjesson.

På Grön Ungdoms förbundskansli bossar förbundssekreterare Anna Johansson.

Det känns bra.

PM Nilsson gillar inte Mps förslag om barntid, men resonerar ändå klokt här om det problem som förslaget vill åtgärda. Mycket läsvärt.

Här är ett urklipp:

Barntid har alltid funnits i form av deltidsarbetande mammor. Att båda föräldrarna heltidsarbetar under småbarnsåren har aldrig varit norm, dels av rent nödvändiga skäl och dels av rent existentiella skäl - det blir lite poänglöst att vara förälder om man bara träffar sina barn en timme på morgonen och en och en halv på kvällen.

Detta har traditionellt varit en ganska exklusiv kvinnlig erfarenhet, men i takt med att föräldarledigheten delas alltmer rättvist har även männen börjat väva starka band med sina barn och tvingats kompromissa med sina arbeten. Därtill har vi nu en generation unga kvinnor som är mer välutbildade än männen, som är åklagare, domare, läkare och mediechefer och som inte accepterar den usla deal det innebär att gå ner på deltid och som inte heller accepterar att vara en andra klassens arbetskraft i arbetsgivarens ögon.

Jag gillar barntidsförslaget, så länge utfallet blir att män och kvinnor tar ut barntiden jämt över lag. Om det skulle bli så att det enbart kvinnor tar ut det, vore inte mycket vunnet.

Skeva könsroller är fortfarande skeva, även om man får pengar för det.

Efter att lite värdekonservativt försökt stå emot, och menat att jag inte vill avsexualisera några kroppar alls, så har jag nu svängt.

När man tänker efter lite, och sätter på sig de queerfeministiska glasögonen, så blir det genast självklart att man ska stödja organisationen Bara Bröst. Så jag har nu ansökt om medlemskap.

Här är en länk till deras blogg.

Jag spyr nästan av att läsa det. Men läsa det måste man. Det krävs ett jävla krafttag mot den här skiten, och det är nu.

Läs, spy och agera. NU!

En av mina favoritbloggar, Ge oss ett val, skriver om kvotering och diskriminerande maktstrukturer. Mycket läsvärt:

Att inte låtsas om kön, etniskt ursprung, hudfärg eller religion är inte lösningen på det problem, som innebär att dessa ytliga kategorier får spela roll.

För den underordnade gäller den mycket sorgliga insikten, att om hon inte förstår sin underordning inom ett diskriminerande system som varande på grund av godtycklig faktor X, kan hon inte finna några strategier inom detta system, vare sig för att aktivt motverka diskrimineringen eller kringgå den. Hon blir antingen utnyttjad för sin blåögdhet, eller utkastad ur systemet till totalt utanförskap - alltmedan diskrimineringen obekymrat fortsätter inom det.

Att ställa sig över användandet av problematiska kategorier, utan att samtidigt motverka sig själv, kan enbart de göra som redan befinner sig ovanför problemet.

Vi vill ju då gärna tro att den som faktiskt sitter på makten, den överordnade, på egen hand kan (och bör) förändra maktens struktur så att den blir mindre godtycklig.* Den mer svårintagliga poängen är dock att inte ens makthavaren kan förändra ett diskriminerande system genom att börja ”se bortom” de faktorer som diskrimineringen grundar sig på. Makt utgörs nämligen av en relation och inte enbart av en position (holistiskt respektive individualistiskt perspektiv). Om kategorin ”vit man” befinner sig i maktställning, i överordning, spelar det ingen, eller i alla fall inte någon avgörande roll att han i sina aktiva handlingar inte gör skillnad på svart och vitt, man och kvinna.

Fantastiskt bra.

Uppdatering: Jag tycker inte längre att detta är fantastiskt bra. Det saknar mycket av det queerfeministiska perspektivet.

I Expressens ledare idag görs en rätt spännande genus-analys av riksdagens miljödebatt.

Jag tror att Alliansmän känner sig omanliga när de talar om miljöhot. Det är inte “manligt” att frukta hot. Att vara rädd är en “kvinnlig” disciplin. Mannens traditionella roll är att inte röra en min, hur rädd han än är, och stå till tjänst med breda axlar när skräcken övermannar det rara kvinnfolket.
Om det hade varit en riksdagsdebatt om a-kassor, hade herrarna i kammaren säkerligen givit Maria rejält svar på tal. Men nu lät de henne vara upprörd och oartig i fred och nöjde sig med att klappa henne på huvudet.

Detta skulle ju då kanske förklara varför hbt-personer är kraftigt överrepressenterade i både centerpartiet och miljöpartiet. I ledaren nämns även detta legat bakom valet av miljöminister.

Nu behöver ju inte könsroller vara knutna till kön, vilket också påpekas i ledaren.

Det är ingen tvekan om att de träiga manlighetsidealen i borgerliga partier utgör en broms för Alliansens miljöpolitik - och det är förvisso inte bara män som förkroppsligar dessa ideal. Det finns gott om kvinnliga högerpolitiker och -debattörer som tycks ha föresatt sig att behålla en “stiff upper lip” så länge det inte regnar in några drunknade isbjörnar på tomten.

Eller kanske det är så att krävs förmåga att känna solidaritet med naturen, världens folk och de kommande generationerna för att vara imljömedveten på riktigt. Något annat blir bara falsk populism.

Andra bloggar om: Genus, Miljö, queer

Inressant?

På ledarsidan i gårdagens DN gör man stor sak av att pojkar halkar efter i utbildningen.

Det går inte särskilt bra för pojkarna i den svenska skolan. År efter år får flickorna bättre betyg. Och skillnaderna verkar snarare öka än minska, konstaterar Skolverket i en ny rapport.

Och det är väl bra att sådant undersöks av skolverket. Men sättet det behandlas av DNs ledarsida gör mig butter.

Visserligen är det inte bara formell kompetens som värderas på arbetsmarknaden. Till en viss gräns kan männen förmodligen kompensera för sin bristande utbildning genom andra typer av kunskaper och kontakter. Men på en arbetsmarknad som ständigt blir mer specialiserad riskerar männen, på sikt, att bli allt mindre efterfrågade.

Problematiseringen är i sammanhanget helt absurd. Det målas som upp som någonting bra att pojkar kan utnyttja sina privilegier i det patriarkala samhället. Och att man till varje pris måste se till att killars försprång på arbetsmarknaden behålls.

Det stora problemet är ju att tjejer TROTS bättre studieresultat hamnar efter på arbetsmarknaden.

Och det är helt galet att när DN ägnar en ledarsida åt jämställdhet så belyser man inte att kvinnor generellt är förlorare i stort sett hela samhället. Nej nej, man slår på stor trumma och ropar att det måste till krafttag genast för att säkra pojkars kunskap.

Alla orättvisor ska självfallet belysas, men nån måtta får det vara i var man prioriterar. Skärpning DN!

Uppdatering:

Tora skriver om samma sak här. Läs!

Intressant?
Andra bloggar om: DN, Jämställdhet

I dagens DN kan man läsa om en debatt jag var med i på St Erik. Det var en av mina mer framgångsrika debatter, med många applåder och nya medlemmar.

Miljöpartiets Jakop Dalunde går hem hos de kvinnliga eleverna. Raphael Silnicki från Ung vänster får också många applåder trots att han svär varje gång han öppnar munnen.

Tja, det var bara jag å vänstern som pratade jämställdhet framför en publik av 90% danstjejer, go figure.

Jakop Dalunde (mp) konsta­terar att det finns fler företagschefer som heter Göran än det finns kvinnliga chefer över huvud ta­get.

- Jag är feminist, slår han fast.

Jajjamän, men jag pratade faktiskt mer om ojämlikheten på arbetsmarknaden.

I bostadsdebatten blir det lite drag. Jakop Dalunde (mp) varnar för marknadshyror, som kan leda till att fler killar än tjejer har råd att bo i innerstan eftersom de generellt tjänar mer.

Men hallå, det var ett skämt. Jag pratade om segregationen mellan rika och fattiga som marknadshyror och utförsäljningar av hyresrätter skapar, och drog sedan ett skämt om att det skulle leda till att killar bodde i innerstan och tjejer i ytterstan pga inkomstskillnader. Jaja, borgerliga journalister är som dom är.

Och i slutet intervjuar dom tre stycken, och alla säger att jämställdhets, miljö och bostadsfrågorna är viktigast, de tre frågor där mp dominerade hårdast i debatten. Och den tredje, Felix säger tillochmed att han ska rösta på mp.

Känns underbart att vara miljöpartist. Vi kommer göra vårt bästa val någonsin. Det blir åtta procent, lita på det.

Uppdaterat: Om man letar riktigt ordenligt på ekots hemsida så ser man att senaste sifo-undersökningen visar att rödgröna blocket leder med 2,2 procentenheter. Men det tog en stund att hitta. Det står även att undersökningen skulle publiceras i SvD. Men på deras hemsida står intet. När högerblocket leder så blir det stora framsidor om hur mycket borgarna leder, men när vi leder så får man leta med blåslampa efter det. Pinsamt dåligt.

God morgon. Snart bär det av till valstugorna vid medborgarplatsen, men först ett morgonsvep.

Denna morgon blir det bara en person. Det är fler som skrivit, men efter att ha läst Zaidas Cataláns inlägg om gruppvåldtäkt så tog entusiasmen raskt slut. Det är så skamligt att det inte görs mer åt detta vidriga samhällsproblem.

Genusutbilda lärare och poliser och det är nu!

DN idag:

Arbetsgivare väljer hellre att anställa män än kvinnor. Det visar en undersökning av 8.000 jobbansökningar som forskare vid Uppsala universitet och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, har gjort.

Det va inte direkt någon nyhet kanske, men bra att få det svart på vitt. Dels är män över lag ofta mer meriterade än kvinnor, pga patriarkala maktstrukturer där män gynnar män och kvinnor får kämpa i uppförsbacke. Men det är också så att när meriterna är likadana så har män 15% större chans att få jobbet.

- Vi har sett att männen har 15 procents större chans att få jobb än kvinnorna, säger Jonas Lagerström.Av de 8.000 kvinnorna och männen som använde sökandebanken 2001 valde ungefär var nionde person att inte uppge sitt namn eller kön. Hos dem var chansen att bli kontaktad lika stor, oavsett kön.

- När de inte avslöjar sitt kön så är män och kvinnor lika framgångsrika. Då försvinner hela de 15 procenten, fortsätter Jonas Lagerström.

Det är helt och hållet orimligt att ha det så här. Framför allt kvinnor och invandrare diskrimineras i samhället och i arbetslivet. Det måste vi sätta stopp för. Vi måste stärka lagskyddet och satsa på fler diskrimineringsbyråer.

Vi måste sluta slösa på våra värdefulla resurser.

Ett jämlikt och jämställt samhälle nu!