Samma gamla moderater

oktober 1, 2009

Det sägs att ett av världshistoriens äldsta filosofiska problem är rättfärdigandet av egoism.

Alliansfritt Sverige visar mästerligt hur moderaterna varit på det spåret sen back in the day.

Grön skattepolitik

september 12, 2009

Christian Valtersson:

Endast 18% av svenskarna är överens med Reinfeldt och Borg om att inkomstskatterna ska fortsätta sänkas. Detta är, liksom jag påpekade på alliansfritt Sverige, ett ganska rejält underkännande av regeringens ekonomiska prioriteringar.

Men minst lika intressant är fördelningen av sympatier i övrigt. Även om 48% anger att de kan tänka sig någon typ av skattehöjningar är det bara 11% som håller med Sahlin och Östros om att inkomstskatterna bör höjas generellt. Detta innebär alltså att den skattepolitik Sveriges två största partier företräder endast stöds av sammanlagt 29% av befolkningen. 25% säger sig vara nöjda med det nuvarande skattetrycket och den enskilt största gruppen i opinionsundersökningen, 37%, säger sig företräda skattehöjningar endast för de rikaste grupperna i samhället.

Av riksdagspartierna råkar detta vara en politik som endast företräds av de Gröna, då regeringen företräder skattesänkningar och de två röda partierna företräder mer generella skattehöjningar.

Paul Krugman, Nobelpristagare och en världens vettigaste ekonomier, blir intervjuad av The Observers Will Hutton:

PK: Clearly, re-establishing stability in the financial markets is a necessary condition for recovery. But we’re not sure it’s sufficient.

WH: That’s very scary.

PK: Well, that is part of the reason why I am so depressed.

Här är mitt senaste nyhetsbrev, publicerat på Grön Ungdoms webbplats:

Häromveckan var jag på ett seminarium om finanskrisen, huvudföredragande var SEBs chefsekonom Robert Bergqvist.

Bergqvist visade ett stort diagram som visade global tillväxt över de senaste hundra åren. Det som blev tydligt av det diagrammet är att även om konjunkturen svänger upp och ner både här och där, så finns det en stark övergripande trend som går långsamt – men stabilt – uppåt. Världsekonomin utvecklas succesivt, ny teknik gör oss mer effektiva, marknader blir mer dynamiska och uttaget av naturresurser ökar. Om en zoomar in på bnp-kurvan under en kortare tidsperiod så ser den ut att vara labil och oförutsägbar, men om en zoomar ut för ett längre perspektiv så blir det genast tvärt om.

Och när man tittar lite närmre på de senaste decennierna så blir det tydligt att efter 2001 så ökade den globala tillväxttakten markant, och fortsatte göra så kraftigt fram tills nu. Bergqvist menade att den konventionella uppfattningen har varit att globaliseringen har gjort världsmarknaden mer dynamisk och att Indien och Kina varit de ekonomiska motorerna.

Dock så har finanskrisen ställt saker och ting i ett annat ljus. Tillväxten i Indien och Kina har varit driven av konsumtion i främst USA och Europa. Det konsumtionsutrymmet har däremot tyvärr aldrig egentligen existerat, utan skedde med lånade pengar. Bergqvist menade alltså att större delen av den senaste tidens höga tillväxt snarare berodde på att banker lånade ut pengar de inte hade, än att världsekonomin egentligen blivit starkare eller mer effektiv.

Om vi går tillbaka och tittar på det där diagrammet som visade global tillväxt ur ett längre perspektiv, så visar det sig att världsmarknaden – finanskrisen till trots – fortfarande ligger ovanför normalläget. Visst, om en jämför med den lånefinansierade köpfesten som ägt rum sedan 2001, så ligger vi risigt till. Men om man drar ett rakt sträck som följer genomsnittlig tillväxt de senaste decennierna så ligger faktiskt en bra bit ovanför just nu.

Det innebär att det stora globala finansproblemet just nu är att inse att vi måste växla ner, inte försöka växla upp igen genom mer hokus pokus. Produktionskapaciteten världen över är dimensionerad för en konsumtionskraft som helt enkelt inte finns.

Detta är självklart en grov generalisering. Men min poäng är att det enda sättet vi har råd att i samma takt köpa ny bil, bygga om köket eller byta ut garderoben är med lånade pengar.

Och vem är det som betalar? Våra barn som behöver de gröna satsningar världens regeringar inte längre anser sig ha råd med, när de istället löser ut de banker som lånade oss pengarna de fortfarande inte har.

Det är egentligen ganska så enkelt. Det offentliga har begränsade resurser, och de minskar. Men det är viktigt att komma ihåg att skatteintäkterna inte bara minskar pga lågkonjunkturen, utan också på grund av att den moderatledda regeringen har sänkt det sammanlagda skatteintaget på nästan 100 miljarder sedan de tog över makten 2006.

Det är väldigt mycket pengar, och lejonparten av det är sänkt inkomstskatt, det så kallade jobbavdraget. Stora delar av skattesänkningarna finns det grönt stöd för, framförallt för de som tjänar mindre än 30 000.

Men det hade räckt med att slopa 10% av de skattesänkningarna för att i år ge 10 miljarder i ökat statsbidrag till kommuner och landsting.  Det hade möjliggjort för tusentals sjuksköterskor och lärare att behålla sina jobb. Jag tror det hade varit en betydlig bättre prioritering.

Nu lämpas bördan istället över till a-kassan. En a-kassa som är försämrad, fördyrad och över 500 000 medborgare lämnat.  Detta leder i sin tur till att kommunernas socialbidragskonton är redan nu blir övertrasserade.  Det verkliga utanförskapet breddas och välfärden tunnas ut.

På många platser runt om i landet kommer den kommunala skatten höjas. Därmed får den omvända fördelningspolitiken också en geografisk dimension.

Samtidigt har den övre medelklassen fått kraftigt ökat konsumtionsutrymme genom sänkt inkomstskatt, fastighetsskatt och sänkta boräntor.  Åt den som har skall vara givet.

I kristider blir prioriteringar extra viktiga. Vi måste sluta låna miljardbelopp till skattesänkningar, för att säkerställa de moderata väljarnas ökande konsumtionsutrymme. Marknadsekonomin är visserligen inget nollsumme-spel, men jag är övertygad att konsumtionen som icke uppsagd lärare kan upprätthålla faktiskt gynnar arbetsmarknaden bättre än PR-konsultens nya kök och Thailandsresa.

Istället ska vi vända oss mot framtiden. Vi ska återupprätta välfärden, satsa på utbildning samt investera i grön teknik och infrastruktur. Det ger framtidstro, för både kommande generationer och nuvarande arbetsmarknad.

Folkpartiet har släppt en ny rapport om hur Sverige ska bli rikare genom entrepenörskap och sänkta skatter. Alliansfritt Sverige sågar den med briljans:

Främst i rapporten är kapitalinkomstskatten. Dokumentet presenterar 56 punkter, och nummer 8 är ”Den svenska kapitalbeskattningen bör ses över ur ett internationellt och ett ägarperspektiv för att skapa bra förutsättningar för både svenskt och utländskt ägande”, nummer 19 är ”Sänk kapitalinkomstskatten” och nummer 34 är ”Sänk kapitalinkomstbeskattningen”. Jag skämtar inte.

En viktig grön tanke är att stärka det lokala. I tider av finanskris och arbetslöshet så minskar skatteintäkterna, inte bara för staten, utan också för kommunerna. Detta minskar markant möjligheterna till att driva den viktiga offentliga verksamhet miljoner svenskar är beroende av varje dag.

Därför känns det bra att DNs ledare uppmanar finansminister Borg att lyssna på det rödgröna förslaget om att höja statsbidragen med tio miljarder, för att stärka den offentliga verksamhet som bedrivs av kommuner och landsting.

Detta är också bra ur arbetsmarknadssynpunkt, då det leder till att färra offentliganställda behöver sägas upp. Bättre att att skattepengar betalar lön än a-kassa.

Framtidssatningar

december 21, 2008


Bild snodd från Aqurette.

Bilen tillhör 1900-talet. Det är ett förlegat transportmedel. Visst, den kommer ha sina användningsområden här och där. Men den kommer inte dominera detta århundrade, på samma sätt som förra.

Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till misslyckade investeringar.

Lägg ner med att hålla fast i det gamla, se till att vi fixar omställningen till det nya istället.

Uppdaterat: Eva Westerberg på samma tema.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.