Jakop Dalunde

Var tredje JAS-pilot får ingen flygtid, utan kör med simulator istället. Det är tydligt inte värt de extra pengarna på att de svenska planen faktiskt ska kunna flyga, utan det räcker med att de står där i hangaren för 200 miljoner styck.

Istället läggs pengarna på annat håll. Förra året la regeringen ner 4,1 miljarder på att förnya 31 JAS-plan, med motiveringen:

Det har en industriell logik, därför att det fyller upp produktionslinan på Saab i Linköping. Och det visar att vi tror långsiktigt på det här systemet och stödjer därför framtida exportsatsningar, säger försvarsminister Mikael Odenberg.

Svenskt försvar är egentligen inte ett försvar, utan ett vertyg för svensk vapenexport.

Vilket jag skrivit om tidigare här.

Sex JAS-plan, alltså.

En av våra nya medlemmar, Sven Elander, bloggar här klokt om hur vissa borgerliga liberaler ofta svartmålar politisk intervention på marknadsekonomin genom att kalla det planekonomi. Här är ett urklipp:

Låt oss klargöra en sak: politiska regleringar är inte samma sak som planekonomi. Det kan låta som en självklar sak, men tydligen inte. Så här skriver nämligen Niklas Ekdal i DN apropå den accelererande klimatförändringen:

Att dirigera fram lösningarna på politisk väg låter sig knappast göras. All praktisk erfarenhet visar att planekonomi betyder katastrof för både människor och miljö.

En sak är säker. Utan politiska lösningar väntar en katastrof för både människor och miljö. Men betyder det att vi måste införa planekonomi á la Sovjet eller Nordkorea? Knappast.

Johan Norberg för ett liknande resonemang i Expressen där han skriver att det är rika människor som har råd att tänkta på naturen och att klimatfrågan kommer att lösas med mer tillväxt och snabbare teknikutveckling.

Det intressanta med både Ekdal och Norberg är att de först förkastar politisk styrning/regleringar som ett sätt att lösa klimatproblemen, och därefter pekar på just politiska regleringar som lösning på problemet.

Niklas Ekdal skriver att Det är deras (politikernas) uppgift att baka in dolda miljökostnader i priset, via beskattning och Johan Norberg skriver att en mer marknadsvänlig metod skulle vara en internationell koldioxidskatt, så man betalar i proportion till den skada man orsakar.

Klok observation.

En annan sak som jag tänker på, är hur Johan Norberg använder begreppet “rik”. Rik är ett relativt begrepp, det är något man är i förhållande till någon annan.

Men Johan Norberg använder begreppet som om det vore absolut, ett visst mått på ekonomiska tillgångar. Det är en form av nyspråk, där man skönmålar begreppet rik och gör det till något som skulle kunna vara uppnåerligt för alla.

I juni skrev jag såhär om rikedom:

Jag har länge velat göra upp med konceptet rikedom. Det är ett vedervärdigt koncept, men som i vårt samhälle höjs upp till skyarna. Men missförstå mig inte nu, det är inte fel att människor har en hög levnadsstandard, även kallat välfärd. Men vad är då skillnaden mellan välfärd och rikedom?

Jo det ena är relativt absolut och det andra absolut relativt. Välfärd är att människor får tillgång till bostad, utbildning, arbete och kultur i den mån som är den allmänna normen eller standarden i samhället. Att så många som möjligt är över samhällets socialt accepterade lägsta-nivå, som då ska vara så hög så möjligt.

Rikedom är dess motsats. Rikedom är att när ett fåtal har markant högre levnadsstandard än genomsnittet. Att klyftorna mellan rika och fattiga är så stora så möjligt, och där taket för de rika är så högt så möjligt.

Kort sagt, alla kan inte bli rika, och det är heller inte lösningen på klimatproblemen.

Dock så håller jag med om tanken bakom Johan Norbergs resonemang, om man bara byter ut ordet “rik”. Det är först när de första stegen på Maslows behovstrappa är bemötta som man har utrymme att tänke långsiktigt och globalt på miljön och klimatförändringarna.

Just därför behöver vi dels effektivare bistånd, men framför allt rättvisare regler för världshandeln. Inte bara av solidariska skäl, utan vi har också ett egenintresse att skapa acceptans i utvecklingsländerna för exempelvis en global koldixidskatt.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Interventionism, planekonomi, Niklas Ekdal, Johan Norberg, Sven Elander, Rättvis handel, koldioxidskatt, klimatförändringar, miljö, marknadsekonomi, rik, rikedom

Sambanden mellan försvarspolitiken och handelspolitiken blir allt tydligare. Jag tycker mig kunna se en blå tråd löpa genom nyheterna senaste tiden, och jag tänkte försöka nysta upp den lite här.

Read the rest of this entry »

Ewa Björling fortsätter på samma spår som tidigare. Här är från Birger Schlaugs blogg:

Hon är ny handelsminister och förklarade i SVT:s morgonprogram (i torsdags förra veckan) att vi “måste våga vara mindre egoistiska” och därför satsa fullt ut på att riva tullar. Viljan att vara mindre egoistisk varade i cirka två minuter.

För då kom frågan in på vapenexport. Och Sveriges sprillans nya handelsminister svarar följande på frågan “Varför skall Sverige exportera vapen?”:

“Det är nödvändigt för Sverige att vi exporterar vapen därför att det står för en stor del av vårt välstånd. Och det är också viktigt för tekniken och utvecklingen”.

Där satt den. Visserligen är det skönt att hon säger det rakt ut. Värre är det med sossarna som hycklar och svamlar.

Ibland är det lustigt hur rätt man får. Härom veckan skrev jag inlägget Försvarspolitik blir exportpolitik:

Mikael Odenberg avgår som försvarsminister och handelsminister Sten Tolgfors tar över. Och det blir mer och mer så att försvarspolitiken blir till för att underlätta för svensk exportindustri.

När man vill skära 4 miljarder i materialbudgeten så blir det ramaskri, men när slösar bort 4,5 miljarder på att NATO-anspassa 31 JAS-plan så är det helt normalt. Men det är ju klart, Indien överväger nu att investera i JAS och affären är värd över 70 miljarder. Så vill man gynna svensk vapenexport så var det säkert klokt.

Vi lär få se mer av sånt i framtiden nu.

Och idag skriver Johan Lundqvist såhär:

Men precis i slutet av DNs artikel säger den nya handelsministern: “Det är också väldigt viktigt att sälja svenska varor, inklusive försvarsmateriel. Det är grunden för vårt välstånd”.

Ewa Björling (m) får det nog svårt med trovärdigheten om hon med den ena handen ska rädda världen och med den andra handen prångla ut svensktillverkade vapen.

Med ministrar som dessa så behövar man nästan inte ens bedriva opposition.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Ewa Björling, handelsminister, moderaterna, vapenexport

Mikael Odenberg avgår som försvarsminister och handelsminister Sten Tolgfors tar över. Och det blir mer och mer så att försvarspolitiken blir till för att underlätta för svensk exportindustri.

När man vill skära 4 miljarder i materialbudgeten så blir det ramaskri, men när slösar bort 4,5 miljarder på att NATO-anspassa 31 JAS-plan så är det helt normalt. Men det är ju klart, Indien överväger nu att investera i JAS och affären är värd över 70 miljarder. Så vill man gynna svensk vapenexport så var det säkert klokt.

Vi lär få se mer av sånt i framtiden nu.

Uppdaterat:

Esbatis kommentar är lite rolig:

Nu sägs det att Sten Tolgfors ska ta över försvarsministerposten. Jag som gått och längtat efter att Jan Björklund skulle samköra skol- och försvarsministersposterna och utnyttja de uppenbara synergifördelarna. Fegt.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: Mikael Odenberg, Steg Talgfors, försvarsminister, JAS, Indien, vapenexport

Teologstudenten Patrik Petterson har nu startat en ny blogg där han uteslutande kommer blogga “om politik, samhälle och demokrati”.

Här är ett smakprov på hans senaste post om frihandel och vattenförsörjning:

Världshandelorganisationen WTO och Världsbanken menar alltså, tillsammans med bl.a. Coca Cola, att vatten - den mest grundläggande förutsättningen för varje människas liv - är som en handelsvara vilken som helst och ska vara underställd nyliberalismens och “frihandelns” marknadsekonomiska villkor. I åberopande av frihandelns och “marknadens” principer är det alltså ok att ta ifrån människor det livsnödvändiga vattnet för att tjäna pengar genom att göra läskeblask av det. I alla fall om det sker borta i Indien. Skulle det vara lika ok även om det skedde här och med det vatten du och jag behöver?

Nu är ju inte allt som har med frihandel att göra illa eller dåligt. Men etiken är aldrig högre än sin lägsta punkt. Det finns således åtskilligt som behöver göras innan frihandeln kan tillskrivas det förtroende som nyliberalt orienterade förespråkare för marknadsekonomin gärna vill göra gällande. Uppenbarligen behövs något mer än luftiga ord som “konsumentmakt”, “marknadens krav” och “självreglering”.

Läs och skriv på denna namninsamling för att setta press på utrikesminister Jan Eliasson, så att han verkar för att häva Israels förmånliga frihandelsavtal med EU.

För att underteckna måste man klicka på länken. Efter att ha fyllt i att du skriver under får du ett mejl med en länk för att godkänna din underskrift. Gör det!

Jan Eliasson,

Israels bombningar och massdödande i Gaza och Libanon är fruktansvärt och oacceptabelt. Hundratals civila har redan dödats, varav en stor andel barn. Hundratusentals människor befinner sig på flykt. Sjukhus, vägar, broar och hela bostadskvarter har utplånats av Israels flygattacker.

Omvärlden kan inte längre stillatigande låta detta fortgå.

EU är Israels viktigaste handelspartner. Israel har idag ett mycket förmånligt handelsavtal med EU. Handelsavtalet är inte ovillkorat. Det ställer bland annat krav på att mänskliga rättigheter ska respekteras. Ett krav som Israel har kränkt med råge.

Genom att ställa krav på Israel kan det internationella samfundet få Israel att upphöra med övergreppen.

Vi kräver att Du skyndsamt verkar för att EU:s frihandelsavtal med Israel upphävs.