Unga engagerade och nolltaxa

Titt som tätt så hör engagerade unga människor av sig med åsikter om vilken politik som ska föras.  Nu på förmiddagen kom det in en appell som jag tycker förtjänas publiceras på bloggen.

Så Sarah Breslin, Rasmus Göthberg, Kattrina Granath, Linda Brelin, och Maria Gustafsson från Globala Gymnasiet, take it away!

Nolltaxa i Stockholms kommunaltrafik

Idag avslås idén om nolltaxa i kommunaltrafiken utan vidare argumentation, men om man sätter sig ner och räknar på det och letar fram fakta finner man att det vore fullt möjligt. Det skulle även ha många positiva resultat.

Idag kommer 27 % av alla utsläpp från transportmedel (enligt WWF), och det är en siffra som skulle kunna minskas genom en genomföring av detta förslag. Idag väljer många bilen framför kommunaltrafiken, vilket leder till stora avgasutsläpp och har resulterat i att partikelhalterna på många stora vägar är alldeles för höga. Till exempel är Hornsgatan en av de smutsigaste gatorna i Europa när det kommer till avgaser och skadliga partiklar i luften. Att göra kommunaltrafiken i Stockholm gratis skulle minska dessa siffror, eftersom det skulle uppmuntra fler att åka kommunalt.

Den största frågan är hur en gratis kommunaltrafik i Stockholm skulle finansieras. Idag kostar biljetthanteringen och underhållningen av spärrar cirka 390 miljoner kronor per år. Om man skulle slopa biljetterna skulle denna stora kostnad försvinna. Det skulle även leda till högre effektivitet och smidighet på bussar och tåg. Trängselskatten skulle delvis kunna finansiera en gratis kollektivtrafik. En skattehöjning på cirka 1,25 % inom landstinget vore nödvändig. Om man jämför med hur mycket SLs kort kostar idag skulle de allra flesta vinna på det.

De som tjänar 20 000 kronor i månaden skulle betala 250 kr mer i skatt, och de som tjänar 40 000 kronor i månaden skulle betala 500 kronor mer i skatt per månad. Detta kan jämföras med priset på SLs månadskort som ligger på 690 kronor. Ungdomar skulle kunna behålla en större del av sitt studiebidrag, och det skulle rent tekniskt kunna ses som en höjning av studiebidraget.

För att kunna möta de klimatmål som vi har satt upp behöver någonting stort göras, och en nolltaxad kollektivtrafik skulle garanterat bidra till minskningen av koldioxidutsläpp. Istället för satsning på nya, stora bilvägar som uppmuntrar till bilåkandet och som är högst olämplig ur en klimat- och miljösynvinkel, tycker vi att man ska satsa de pengarna på att förbättra och jobba för en gratis kollektivtrafik.

Vi förstår att ett införande av en gratis kollektivtrafik inte är något som vore möjligt att genomföra över en natt. Det behövs därför en övergångsperiod då priset på biljetterna sänks, samtidigt som en skattehöjning genomförs för att finansiera en utbyggnad av systemet. Detta för att kunna bemöta det ökade antalet resenärer som en gratis kollektivtrafik skulle medföra. Vårt förslag är att denna period skulle vara cirka fem år. Under den tiden skulle kollektivtrafiken genomgå en ordentlig renovering som minskar riskerna för förseningar samt en utökning av bussnätet. Allt detta skulle göra kollektivtrafiken mer tillgänglig och smidigare för alla att använda.

En sådan här utbyggnad vore nödvändig för framtiden ändå, eftersom Stockholm är en ständigt växande stad. Under dessa fem år skulle folket betala lika mycket som dem gör nu, om man slår ihop den ökade skatten och det sänkta priset på biljetterna.

Vi har själva frågat 100 personer i alla olika åldrar (dock alla över 18 år) om de skulle åka mer kollektivt om SL var gratis. 79 % svarade ja, medan bara 21 % svarade nej. Många som svarade nej sade att det berodde på att de redan åker så mycket kollektivt de kan.

Vi frågade också om de skulle vara villiga att betala en ökad skatt på 1,25 % och där svarade 75 % ja.
Även om detta är en simpel undersökning bevisar det fortfarande vad vi anspråkar, d.v.s. att fler skulle välja det miljövänliga alternativet om det var gratis.

För att sammanfatta, så vill vi att idén om en gratis kollektivtrafik inte bara avslås och klassas som omöjlig, eftersom det faktiskt är en möjlighet. En nolltaxa har genomförts på mindre orter i landet, bl.a. i Ockelbo, och där har resultatet varit positivt. En mer tillgänglig kollektivtrafik för alla skulle bidra till en minskning av bilberoendet. Genom att uppmuntra många att åka kollektivt skulle det ha en positiv effekt på miljön samt folks ekonomi.

Detta skulle göra Sverige till en förebild för andra länder och ett ledarland inom lösningen på klimat- och miljöproblemen.

Med vänlig hälsning,
Sarah Breslin, Rasmus Göthberg, Kattrina Granath, Linda Brelin, och Maria Gustafsson.
Globala Gymnasiet, Stockholm.

Massbilismen har ingen framtid

Med anledning av Bilfria Dagen och den senaste tidens diskussion om Förbifart Stockholm så har mitt senaste nyhetsbrev titeln ”Massbilismen har ingen framtid”.

Läs här.

Centerns gröna fasad faller för Förbifarten

De senaste dagarna har det pågått en miljöfight mellan Miljöpartiet de Gröna och Centerpartiet, först på politikter bloggen här, här och här. Men också på bloggar här och här.

Miljöpartiet är tydligen  miljösocialister, för vi vill inte bygga motorväg för 27 miljarder. Centerpartiet är miljöliberaler, eftersom de vill bygga mer betong.

Som miljöpartist är en av att bli kallad borgare av vänstern och kommunist av högern. Eftersom vi inte kan vara både och, så torde det vara tydligt att vi är varken eller.

Miljöpartiet de Gröna bildades för att varken socialismen eller liberalismen bar på svaren kring hur mänskligheten kan fortsätta utvecklas, även ekonomiskt, inom ekologins ramar.

Att bygga eller inte bygga Förbifart Stockholm har inget med höger och vänster att göra. Det handlar om  1900-tal mot 2000-tal. Betonggrått mot framtidsgrönt.

Några som fattat det är Expressens liberala ledarsida, nu senast idag då Johannes Forssberg briljerar:

”Idén bakom den ”förbifart” som Centern tycker är så fräscht modern är visserligen 50 år gammal. Den bygger på en ännu äldre stadsbyggnadsideologi, enligt vilken stinkande autostrador bildar broar mellan spridda öar av bostadsområden.”

(…)

Självklart spelar företagandet och marknadsekonomin en omistlig roll i klimatarbetet. Och visst har teknisk utveckling revolutionär potential i sammanhanget. Men det går inte att beräkna politiken utifrån uppfinningar som inte finns. Det är ansvarslöst att i stället för att fatta svåra beslut ställa ut löften om kommande landvinningar.

Även Miljöpartiet anser att entreprenörerna är omistliga i klimatkampen. De lägger bara större vikt vid politikens ansvar.
Det är knappast ”socialism” att inse att det inför en förestående klimatkollaps inte riktigt är läge att bygga feta motorvägar och sedan fatta varandras händer och sjunga ”We shall overcome”.

(…)

Det faktum att klimatet har blivit en av väljarnas viktigaste frågor har gynnat Miljöpartiet och inte Centern. Det är förstås därför Centern går till offensiv.

Men det kommer knappast att räcka särskilt långt att på Sarah Palin-manér skrika socialism. 

När jag läser artiklar som dessa så känner jag allt större hopp om att vi faktiskt kommer kunna förändra opinionen och stoppa motorvägsmasturberandet. Igår skrev Maria Wetterstrand på Aftonbladets debattsida:

Inom politiken är det ofta med pengar som man visar vad prioriteringarna är värda i verkligheten. Sällan har det varit tydligare än i det här exemplet.

Motorvägen beräknas kosta 27,5 miljarder kronor. Minst. Det är det dyraste vägbygget någonsin i Sverige. Pengar som måste tas från någonting annat om inte regeringen har hittat en speciell sedelpress för stora motorvägsbyggen.

I praktiken tas pengarna från andra viktiga infrastrukturprojekt, främst från utbyggnad av kollektivtrafik i Stockholm. Men det är inte svårt att gissa att det i slutändan också kommer dra pengar från viktiga tågsatsningar runt omkring i landet, från Västsverige och Norrbotten.

Alternativen är alltså tydliga. Antingen väljer vi det dyraste motorvägsbygget någonsin som ökar klimatutsläppen. Eller så väljer vi att storsatsa på det vi vet minskar utsläppen, nämligen utbyggd och moderniserad kollektivtrafik.

Inför dessa val har centerpartiet nu gjort sitt val. Storsatsning på motorväg i Stockholm är det tidigare landsbygdspartiets melodi. Deras försök att beskriva en stor motorväg som ett miljöprojekt tas inte på allvar av någon miljöorganisation eller miljömyndighet. En spade är en spade, oavsett vad man kallar den.

Snart träffas världens ledare i Köpenhamn för att försöka enas om en ny global klimatpolitik. Sveriges roll som trovärdig och samlande kraft skadas av att man så medvetet väljer att satsa på ett projekt som går i motsatt riktning.

 Nu måste vi fortsätta ligga på och driva opinion. Mitt nästa nyhetsbrev handlar om massbilismen, och det är strax klart.

På samma tema: Tomas Eriksson, Gunnar Lindstedt, Rasmus Fleischer.

”Föregångslandet Sverige” miljardsatsar på motorväg

PRESSMEDDELANDE
2009-09-03
GRÖN UNGDOM

Regeringen Reinfeldt har nu gett klartecken åt Förbifart Stockholm, med en kostnad på över 27 miljarder. Samtidigt uteblir investeringar i kollektivtrafiken och SJs tågpriser höjs. Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm och Jakop Dalunde menar att denna politik går stick i stäv med Reinfeldts uttalade klimatambitioner.

- Under sitt sommartal lyfte Reinfeldt sin vision om Föregångslandet Sverige. Att sedan satsa 27 miljarder på motorvägar och samtidigt undergräva både kollektivtrafik och järnväg går inte ihop med ledarskap i klimatfrågan, säger Jakop Dalunde.

- Regeringen prioriteringar satsningar på motorvägar framför satsningar på kollektivtrafik. Det är uppenbart att klimatfrågorna inte är prioriterade, trots att det är nu utvecklingen måste vändas. Regeringen fortsätter backa in i framtiden. De utformar sin politik efter hur människor levde förra århundradet, säger Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom.

För mer information:

Maria Ferm 073-443 33 78
Jakop Dalunde 070-248 58 64

Om vad vi kan göra åt klimatförändringarna:

Youtube-klipp om vad vi kan göra åt klimatförändringarna:

Att köpa miljöbil är inte miljövänligt

Ibland tycker jag det går lite överstyr med miljöbilshetsen. Miljöbilar är inte bra för miljön, de är bara mindre dåliga än vanliga bilar.

Det finns en påtaglig miljöbelastning bara att tillverka bilarna, och bränsleförsörjningen har även den stor påverkan.

Jag skulle aldrig råda någon att köpa en miljöbil av miljöskäl. Visst, om personen redan bestämt sig för att köpa en bil, då är det självklart en miljöbil som gäller. Men annars finns det inget som talar för miljöbilen av miljöskäl.

Därför är jag väldigt glad över att Dagens Industri idag har en ledare som ratar Socialdemokraternas skrotningspremie, som skulle ge ett ekonomiskt stöd till den som skrotar sin mer än nio år gamla bil och köper en miljöbil, med denna motivering (som jag inte hittar på nätet):

Det miljöriktiga i att skrota bilar i förtid kan i många fall ifrågasättas. Alla bilar äldre än nio år är inte sådana miljö- och klimatbovar att det motiverar den resurs- och klimatpåfrestning det innebär att tillverka nya för att ersätta dem.

Utmärkt. Betydligt rimligare politik för att möta samma problematik är att investera i järnväg och kollektivtrafik. Det skapar jobb, det minskar klimatbelastningen och det för människor närmre varandra.

Yimby för Europakorridoren

Yimby visar var skåpet ska stå och argumenterar för byggandet av Europakorridoren. Helt rätt, Yimby är verkligen en spännande rörelse.

Trafiklogik a la betong

Via Johannes.

Framtidssatningar

Bild snodd från Aqurette.

Bilen tillhör 1900-talet. Det är ett förlegat transportmedel. Visst, den kommer ha sina användningsområden här och där. Men den kommer inte dominera detta århundrade, på samma sätt som förra.

Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till misslyckade investeringar.

Lägg ner med att hålla fast i det gamla, se till att vi fixar omställningen till det nya istället.

Uppdaterat: Eva Westerberg på samma tema.

Jag, Maria och Karin om kollektivtrafik i Skåne

Helsingborgs Dagblad publicerar idag en debattartikel undertecknad av mig, Maria Ferm och de Grönas riksdagsledamot i trafikutskottet Karin Svensson Smith om kollektivtrafiken och järnvägen i Skåne.

Extra skönt att ge en dänga åt SJs vinstutdelningskrav. Det är helt vansinnigt att SJ som tjänar ett stort samhällsintresse ska behöva dela ut vinst till staten, medans SAS som är ett stort samhällsproblem ska hållas under vingarna med skattemedel.