Lite kommentarer om gårdagens FRA-debatt

Johan Norberg:

Men jag måste också säga att jag är bedrövad över hur Socialdemokraterna hanterade frågan. Ju mer de talade i debatten i går desto mer uppenbart blev det att de ville att FRA-lagen skulle gå igenom nu, så att de slipper ta ansvar för att själva driva igenom den efter valet. Deras främsta klagomål rörde beslutsprocessen, inte innehållet – utom då att de vill att ännu fler myndigheter ska få beställa avlyssnat material från FRA. Även om vänsterpartisterna var tydligare i debatten finns samma glidning hos dem.

De enda som tydligt tog ställning mot idén om statlig elektronisk massavlyssning var miljöpartisterna. All heder åt dem.

Rick Falkvinge:

Just nu pratar Per Bolund (MP). Han tar upp två aspekter:

IB-affären på 70-talet hade också en massa fina integritetsskydd.

Massor av företag säger rakt ut att de tänker lämna, eller inte investera i, Sverige om FRA-lagen går igenom.

…intressant nog tar Per Bolund upp fildelarjakten också som anknuten till FRAs massavlyssning.

(…)

Lage Rahm angriper hittepåordet “signalbärare”, och konstaterar dessutom att det inte finns någon begränsning mot att FRA kommer att få tillgång till alla signalbärare.

Rahm angriper också den så kallade domstolen, och poängterar den så kallade domstolen.

“Regeringen utser en (1) domare, som ska få bestämma huruvida regeringen får tillstånd. Det är ju barockt. Detta går inte att kalla för domstol.”

Rahm påpekar också det faktum att man måste ha källdata för att kunna sortera ut en s.k. mindre del, och att FRA med nödvändighet därför behöver avlyssna allt.

Han påpekar också att både käll- och meddelarskydd är hotat. “I stället för att ha källskydd och fri press och meddelarfrihet, så ska det här kunna övervakas. Sedan står det med några få ord att det här ska förstöras i efterhand om det strider mot meddelarfrihet och källskydd. [...] När integritetsintrånget väl är gjort så går det inte att göra ogjort! Det går inte att tvinga människor i Sverige att glömma specifika saker. Åtminstone gör det det inte ännu, vilket vi är glada för.”

Sanna Rayman:

Vad innebär det här för valet nästa år? Tja. Om Alliansen undrar varför de förlorar unga liberalers röster till Miljöpartiet kan de ­säkert hitta svaret i någon av de kablar som nu ska övervakas.

Aftonbladets ledarblogg:

Vilka är alla dessa som hotar oss?

Miljöpartisten Lage Rahm fick knappast något svar på sin fråga under den just avslutade FRA-debatten i riksdagen. Försvarsminister Sten Tolgfors hävdade att signalspaning inte ska bedrivas på vanliga svenskar. Han menade att signalspaningen blir en del av försvarsunderrättelseverksamheten, ett ord som är så långt att det måste skapats av någon som vill förvirra fienden.

Inte vanliga svenskar alltså, utan utländska terrorister. Problemet är bara att vi alla använder samma kabel. Och är det någon som kan mörka sin kommunikation så är det inte vi vanliga. Våra mail och telefonsamtal, hela vårt sociala liv på nätet kommer att ligga öppet för kartläggning av FRA.

Alliansen sviker Sveriges liberaler

FRA-lagen är nu igenomröstad. På väg från riksdagen sprang jag på SvDs Sanna Rayman som gratulerade till nya väljare. Samma Sanna skriver på SvDs ledarblogg:

Vad innebär det här för valet nästa år? Tja. Om Alliansen undrar varför de förlorar unga liberalers röster till Miljöpartiet kan de ­säkert hitta svaret i någon av de kablar som nu ska övervakas

Samhället ska bygga på öppenhet och förtroende

Idag skriver jag och Christian Valtersson på Newsmill om att stoppa övervakningsivrandet och bygga samhälletöppenhet och förtroende:

Land skall med lag byggas, stod det i våra gamla landskapslagar. Idag skulle vi snarare säga att ett samhälle byggs utifrån värderingar. Men dessa hör ihop. Hur vi ser på varandra och omvärlden påverkar våra lagstiftare. På samma sätt är lagstiftning normerande.

De övervakningslagar som nu drivs igenom får inte bara direkta konsekvenser för den personliga integriteten, utan påverkar även hur vi ser på varandra och samhället i stort. Vi vill verka för ett paradigmskifte i svensk politik. Istället för den nuvarande fokuseringen på övervakning, där somliga verkar se varenda medborgare som en presumtiv terrorist, vill vi fråga oss hur vi gemensamt kan bygga ett öppet och förtroendefullt samhälle, där varje enskild individs naturliga kreativitet tas tillvara.

Mitt tal på Freedom Not Fear

Frihetsvänner!

Jag önskar att vi stod vid vägskälet Freedom Not Fear, att vi fortfarande stod vid valet mellan frihet och rädsla. Men vi har samlats här idag på Sergels Torg för att vi inte står ut med att fortsätta vandra på rädslans väg.

Av rädsla från terrorister skärps gränskontroller. Men vi frågar oss inte varför människor väljer terrorismen, vilka drivkrafter som ligger bakom.

George Bush brukade säga ”They hate us cause we’re free”, ”De hatar oss för att vi är fria”. Om det skulle stämma, så vore att införa frihetsinskränkande lagstiftning ett klockrent sätt att motverka terrorism.

Det vi istället borde syssla med är terrorinskränkande ofrihetsbekämpning. Verkligt fria människor begår inte terrorism.

Av rädsla för att skivbolagen inte längre ska kunna utnyttja både kulturskapare och konsumenter så införs bredbandsövervakande IPRED-lagar. Men vi frågar oss inte varför människor, som normalt inte skulle snatta eller råna, väljer att underkänna legitimiteten i skivbolagens affärsmodeller.

Adam Smith, John Stuart Mill och kanske speciellt Joseph Schumpeter skulle vända sig i graven om de skulle höra detta kallas den fria marknaden.

Det vi istället borde syssla med är att ge frihet åt kulturskapare och konsumenter att öppet mötas på marknadsplatser.

Av rädsla för att migranter ska komma hit, och bidrags-lata sig på soffan men samtidigt ta våra jobb, så stänger vi och övervakar Fort Europas gränser. Men vi frågar oss inte hur våra handelstullar hindrar andra länder att konkurrera på lika villkor.

Vi fullständigt ignorerar vapenexportens inverkan på krigshärdar och hur vår fossila industri driver en klimatpåverkan som i sin tur driver enorma flyktingströmmar.

Det vi istället borde syssla med är att öppna gränser och ge fri och rättvis rörlighet för både handel och migration.

Jag är engagerad i den gröna rörelsen, för jag tror att en annan värld inte bara är möjlig, utan också nödvändig.

Vi gröna vill ha en värld där politiken inte skrämmer människor till rädsla, utan ger möjlighet att utforska och ta ansvar för sin frihet.

Freedom Not Fear!

Tack!

Mitt tal från Humlegårdsmanifestationen

Igår talade jag på Svart Måndags manifestation för att uppmärksamma Stockholmsprogrammet.

Rapporter från Makthavare.se, Maria Ferm, DN, HD, Sydsvenskan (där jag är citerad ett par gånger).

Fotograf Anders Henriksson.

Nedan följer mitt tal (som för övrigt nu också finns översatt till engelska av en vänlig själ):

Vänner av det öppna samhället!

 

Många innan och efter mig kommer tala om Stockholmsprogrammets innehåll, om teknikaliteter och detaljer. Det är viktigt, för det är där djävulen sitter. Men vi måste också höja blicken och se den bredare bilden.

 

De övervakningslagar som nu drivs igenom får inte bara direkta konsekvenser för den personliga integriteten, utan det påverkar också hur vi ser på varandra och samhället i stort.

 

Vi har samlats här idag för att vi vet att det inte finns terrorhot som motiverar den här omfattningen av repressiva åtgärder. Vi accepterar inte heller problembilden av horder av illegala invandrare som måste jagas rätt på.

 

Men jag är tyvärr rädd övervakningslobbyns propaganda kommer påverka miljontals européers syn på terror och migranter, och på sikt förändra hela samhället. Fler och fler kommer tro att migranter i grunden är ett problem och det faktiskt lurar en terrorist bakom närmsta hörn.

 En viktig del i Stockholmsprogrammet är samarbetet med USA, så vi kan ju kolla vad terrorhots-debatten fått för konsekvenser där.

 

I Michael Moores film Fahrenheit 9/11 så reser han till en liten småstad i middle of nowhere och intervjuar medborgare på gatan om hur de ser på terroristhotet. De intervjuade svarar att de är rädda, och att de numera lever annorlunda och håller utkik för det som skulle kunna misstänksamt. Och när Michael Moore sen frågar vad de tror skulle vara målet för terrorattacken i den här lilla staden, och en intervjuad pekar på den lokala Wal-Mart butiken, ja då är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta.

 

Ett exempel från en större stad, New York. När jag var där förra våren så slog det mig hur terrorhotet präglade samhället. Kameror överallt. I ingången till alla butiker så fanns stora skyltar där det stod ”Om du misstänker terrorism, så ring detta nummer”. Kan ni tänka er att se en sån skylt varje gång ni handlar mat? Det påverkar ens mentalitet. Det får människor att stänga till, när vi istället borde öppna upp.

 

Det är inte bara moraliska rätt att öppna Europas gränser för migranter, vi har också en skyldighet att enligt Genévekonventionen ge asylsökande möjlighet att pröva sin rätt till skydd. Men det som sker just nu är att EUs flyktingjägare Frontex stoppar det flesta redan innan de når gränsen genom att, med migrationsminister Billström ord, ”solidariskt ta ansvar för dem som kommer till Europa”. Nyspråket är svårt provocerande.

 

Jag tror det var många av oss som rynkade på ögonbrynen när justitieminister Ask idag skrev ”EU-mötet måste stärka medborgarnas integritet”. 

 

Eller smaka på den här meningen ”Vår förhoppning är att individens rättigheter och den personliga integriteten ska stärkas inom EU genom Stockholmsprogrammet.”

 

Det här urholkar inte bara det svenska språket, utan också förtroendet för det offentliga samtalet. Kan vi lita på det ministrar säger är sant? Kan ett samhälle utan förtroende för sina förtroendevalda fungera?

 

Vi har samlats här idag för att vi vet att det misstänkliggörande ochstängda samhället inte har någon framtiden, och att goda kraftern från rött och blått, lila och grönt måste kämpa tillsammans för att ta tillbaka det förtroendefulla och öppna samhället!

 

Stoppa Stockholmsprogrammet!

Stoppa Stockholmsprogrammet!

Skulle skriva om demon idag, men det hade Maria redan gjort. Så jag copy-pastar:

Idag anordnas manifestationer runt om i Stockholm om Stockholmsprogrammet, EU:s nya femårsplan för säkerhet, polis och gränssamarbete. Mer övervakning och tuffare asylpolitik väntas.

I Humlegården kl 17.00 anordnar Nätverket Svart Måndag en manifestation, så här ser talarlistan ut:

Hanif Irandoost
Jakop Dalunde (Grön Ungdom)
Mehmet Kaplan (Miljöpartiet)
Oscar Fredriksson (Centeruppropet.se)
Amanda Brihed (Nätverket Svart Måndag, Liberati, Folkpartiet)
Mattias Bjärnemalm (Piratpartiet)
Erik Laakso (Sossar mot Storebror)
Linda Nordlund (Liberala Ungdomförbundet)
Jens Odsvall (Nätverket Svart Måndag)
Nooshi Dadgostar (Ung Vänster)

Läs mer om Stockholmsprogrammet på Alliansfritt Sverige och här.

Maria Ferm om de Gröna och Piratpartiet

Maria Ferm skriver om att Piratpartiet gått med i Gröna gruppen på Newsmill:

Grön Ungdom välkomnar att Piratpartiet går med i den gröna gruppen, och tycker det är rätt att arbeta gemensamt med integritetsfrågor och fildelningspolitik, frågor där Miljöpartiet de Gröna och Piratpartiet står varandra mycket nära

(…)

Piratpartiet är dock inte något grönt parti. Det skulle varken gröna eller de själva hävda. De fokuserar på tre politikområden, men gör inte anspråk på att ha ett heltäckande politiskt program. Därför är det också fullt rimligt att partiet inte går med i European Green Party och att gröna gruppen har kvar sin talesperson i integritetsfrågor.

Jag kommenterade det också i Grön Ungdoms tidigare pressmeddelande:

- Att Miljöpartiet de Gröna valt att välkomna Piratpartiet till Gröna Gruppen innebär att vi fått ytterligare en röst för en offensiv klimatpolitik i EU-parlamentet då piraterna lovat att rösta med partigruppen i alla frågor som inte rör deras profilfrågor, säger Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom.

Anna Ardin om S, PP och valdeltagandet

Anna Ardin, politiskt sekreterare på Broderskap och en av mina favvo-sossar, skriver på Newsmill under den underbara rubriken ”Väljarna har alltid rätt – S måste sluta underskatta dem”

Här är två citat:

Freden är säkert viktigare än nedladdningen för de flesta väljarna; men oavsett om väljarna tänker att piratpartiet är minst lika lämpade för att skapa fred som sossarna eller om de tänker att de kortsiktiga skillnaderna beroende på hur man röstar är små så är ett skrämmande storebrorsamhälle de facto på väg. Och när de existerande partierna, inklusive mitt eget, verkar gå på skivbolagens linje och inte går att påverka är det är inte annat än logiskt att ett parti som försvarar oss mot storebror får stöd. Att försöka vifta bort piraterna som tjuvar är att kraftigt underskatta väljarna.

(…)

Avslutningsvis vill jag också säga att piratpartiet visar för alla som inte röstade i EU-parlamentsvalet att man påverkar mycker mer genom att rösta jämfört med att låta bli. Det svider faktiskt mycket mer hos de övriga partierna att PP fick 7% än att över 50% inte röstade alls. 214 tusen är ett problem som vi i riksdagspartierna kommer ägna hundratals möten och analystimmar åt, men att 4 miljoner röstberättigade inte röstade kommer vi troligtvis att nämna mer i förbifarten

Och snart kommer ett inlägg med en första analys.

Miljöpartiet bidrar till att fler skaffar Spotify Premium

Både Resumé och Politikerbloggen skriver om de Grönas nya reklam på Spotify, där Maria Wetterstrand förklarar varför de som bryr sig om integritetsfrågor ska rösta på oss den 7e Juni.

Reklamen är riktigt bra, och jag känner mig svårt stolt över partiet. Och Tomas Eriksson och Anders Wallner som ligger bakom det hela.

En kommentar  från en meningsmotståndare på politikerbloggen visar också att satsningen kan få oväntad effekt:

Ännu en anledning till att satsa på Spotify’s Premiumtjänst.

Det känns bra, heja Spotify!

Kom till de Gröna, vi ger mer

Rick Falkvinge bloggar om skillnaden mellan mp och pp, och verkar på något sätt tro att de gröna är ett enfrågeparti. Att eftersom vi lägger en stor del av vår fokus på miljöfrågor så är vi oförmögna att driva andra frågor effektivt. Så igårkväll blev det en härlig kommentarsfight på Ricks blogg.

Rick börjar:

Varje parti har en viss mängd kapacitet att påverka. Piratpartiet tar strid för medborgarrätt och det öppna samhället. Om man väljer att ta strid för fler frågor, så innebär det med automatik att det blir mindre kraft bakom medborgarrätt och det öppna samhället. Att det inte längre är den viktigaste frågan.

Detta stämmer visserligen i den bemärkelsen att partier inte lägger så mycket energi på för dem perifera frågor. Men för oss är medborgarrätt ingen perifer fråga.

För att illustrera sin poäng så väljer Rick att jämföra Piratpartiet med Centerpartiet (!), för att visa på sveket ang FRA och IPRED. Märkligt val.

Maria Ferm kommenterar:

Detta har jag full förståelse för, för ifall du hade valt Miljöpartiet hade du märkt att vi konsekvent röstat emot alla övervakningslagar och drivit en reformerad patentlagstiftning osv osv.

Till sist så nämner Rick att jag blev glad över att de Gröna lyfte integritet som fråga nr 2 på sin presskonferens häromveckan:

I Piratpartiet hade det varit ett total misslyckande att ha integritet som fråga nummer två. Medborgarrätt kan aldrig, någonsin, vara något annat än fråga nummer ett. Allt annat är sekundärt.

Och såhär svarar jag Rick i kommentarsfältet:

De Gröna har gått från att vara ett enfrågeparti till att ha en utmärkt politik i alla frågor (förutom feminismen där jag tycker vi kan bli skarpare).

Det är inte så konstigt att vi bara mäktade med en fråga i början, när en är en ny rörelse så är det mycket med det organisatoriska och framtagandet av politik är mödosamt.

Men nu 20 år senare är vi en stark grön rörelse med erfarna och skickliga politiker. Vi har kraft och möjlighet att låta den gröna ideologin vägleda oss i alla politiska frågor, och kapacitet att ta fram genomarbetade förslag i dem. Så även när det gäller medborgarrätt och integritet, det är bara att kolla vårt track record på denna länk:

http://www.melinen.se/blogg/?p=670

Vi gröna kan slå hårt även i de frågor vi lyfter som nummer två på presskonferenser.

Rick blir kontrar då med detta:

Jag noterar att exakt noll (0) av de miljöpartister som har varit inne här — och som jag respekterar högt som politiker!, vill jag tillägga — har kommenterat nyckelfrasen:

Miljöpartiet sätter inte medborgarrätt först. Miljöpartiet sätter klimatfrågor först.

Det borde vara en självklarhet att kunna skriva under på den frasen för en miljöpartist. Varför sker inte det?

Varpå jag svarade:

Därför att den motsättningen är helt obefintlig i alla andra syften än piratpartiets partistrategiska sådana.

Sossarna står aldrig och väljer mellan att driva arbetsmarknad eller fördelningspolitik. Moderaterna står inte och väljer om de ska göra livet surt för arbetslösa eller sjukskrivna. De klarar uppenbarligen av att göra både och, samt mer därtill.

Hur kul är det att rädda klimatet för ens barn för att de sedan ska behöva leva i Orwells värld? Och vad hjälper det de hundratals miljoner människor i låglänta länder att svenskar inte blir övervakade?

Om en bara bryr sig om integritet och aktivt ogillar övrig grön politik, så kör hårt och rösta på piratpartiet. Men annars så ser jag inte riktigt meningen.

Kom till de Gröna, vi ger dig mer än bara integritet.

Vi är lite som Kinder Överraskningen som kombinerar fler saker än vad du trodde var möjligt.

På samma tema: Maria Ferm, Fredrik Frangeur.