Jakop Dalunde

Amerikanska underrättelsetjänsten CIA har lagt fram ny rapport som med stor sannolikhet bedömer att Iran inte är på väg att utveckla kärnvapen:

We judge with high confidence that in fall 2003, Tehran halted its nuclear weapons program; we also assess with moderate-to-high confidence that Tehran at a minimum is keeping open the option to develop nuclear weapons.

We judge with high confidence that the halt, and Tehran’s announcement of its decision to suspend its declared uranium enrichment program and sign an Additional Protocol to its Nuclear Non-Proliferation Treaty Safeguards Agreement, was directed primarily in response to increasing international scrutiny and pressure resulting from exposure of Iran’s previously undeclared nuclear work.

En av mina favvobloggar, Det Progressiva USA, kommenterar:

Rapporten drar plötsligt mattan från under vicepresident Dick Cheney och den neokonservativa flygeln i Washington som har ivrat krig mot Iran i flera år nu.

De första indikationerna från Vita Huset visar att president Bush kommer att fortsätta med sina försök att isolera Iran. Men hela Mellanösternekvationen har med ens förändrats på ett synnerligen dramatiskt sätt.

16:00 imorgon söndag. Tal av bland andra Grön Ungdom Region Stockholms språkrör Axel Sandin och SSU:s ordförande Jytte Guteland.

För några veckor sedan var jag i Palestina tillsammans med Katarina församling. I efterdyningarna till detta bjuder man nu in till seminarium om frid och fred.

Kan religion förena?

- om fred i Israel-Palestinakonflikten och i våra hjärtan

onsdag 28 nov kl 19-21 i Katarina församlings ungdomslokal, Östgötagatan 15 med Jerusalem Peacemakers: Sheikh Abdul Aziz Bukhari Eliyahu Mclean

arr: Katarina Ungdom & Kristna Fredsrörelsen

Resan till Beirut gick mycket smidigt, landade igar klockan nio. Vi bor pa hotell Le Crillon pa en kulle ovanfor Beirut. Utsikten ar fantastisk.

Nu ska vi aka in till Beiruts innerstad for lite lokalkannedom. Imorgon borjar sjalva seminariet, “Building bridge in a globalized world”. Jag ar sjukt peppad.

Tidigt imorgon bitti lämnar jag Jerusalem och tar en taxi till Beit Sha’en, där jag korsar gränsen till Jordanien över Sheik Hussein Bridge. Då gäller det att inte få en Jordansk stämpel, eftersom dess “point of entry” och “time of entry” skulle indikera på att jag varit i Israel. Och då släpper inte libanesiska säkerhetstjänsten in mig. Men den ska jag kunna få på ett separat papper som jag sen slänger.

Sen åker jag buss längs jordan-floden ner till Amman. En väg som jag hört ska vara riktigt vacker. I Amman köper jag en biljett till Beirut, och tillbringar sen eftermiddagen där. Och om allt går väl så landar jag sen i Beirut klockan 21.00 imorgon kväll.

Förhoppningsvis ställer libanesiska säkerhetstjänsten inga knepiga frågor om varför en svensk åker till Beirut via Amman, men om de gör det så kommer jag säga att jag varit i Anafora i Egypten. Jag kan med stämpel i passet bevisa att jag har varit där denna vecka de två senaste åren, så dom borde köpa den förklaringen.

Insh’allah så går det vägen. Sjukt spännande är det iallafall.

Imorgon bitti reser jag på studieresa med Katarina Församling till Jerusalem. Är sjukt peppad, har längtat efter att resa dit i flera år. Här är en del av schemat:

on 31 okt Vandringsdag i och kring det kristna Jerusalem

Olivberget – Jesu himmelsfärdsmoské, Fader Vår-kyrkan, utsiktsplatsen,

Dominus Flevit, Rysk-ortodoxa kyrkan, Getsemane.

Via Dolorosa – Jesu vandring mot korset, Gravkyrkan.

Kvällsprogram på STI – Svenska teologiska institutet

to 1 nov Utflyktsdag till Betlehem och den politiska konflikten

lugn förmiddag, lokalbuss till Betlehem, checkpoint

lunch i skuggan av muren

Födelsekyrkan, shopping

möte med Mitri Raheb – luthersk biskop i Betlehem

middag i nomadtält på herdarnas äng

fr 2 nov En dag i det judiska Jerusalem

Västa muren/klagomuren, museum

Yad Vashem – förintelsen

Shabbat med koshermiddag

lö 3 nov Utflyktsdag till Döda havet

Buss till Döda havet – sol, bad och matsäck.

Qumransekten och dödahavsgrottorna

Jeriko och frestelsernas berg

sö 4 nov Gudstjänst i någon av världens kyrkor

Fri tid

må 5 nov En dag i det muslimska Jerusalem

tempelplatsen

besök hos sufisk mästare

Efter det så ska jag ta mig till Beirut via Amman i Jordanien för att delta i ett 4-dagars seminarium på temat ”Globalisering och stereotyper mellan öst och väst”, anordnat av LSU och dess partnerorganisation i Libanon. Det blir ett spännande äventyr.

För alla Apple-fanatiker där ute, kolla in denna keynote-parodi. Med en skön mellanöstern-twist.

DN skriver förvånansvärt nyktert om Palestina-konflikten här.

Man har ovanligtvis stor förståelse för hur orealistisk den tidigare ‘vägkartan för fred’ är, och hur dumt det har varit och fortfarande är att isolera och stänga ute länder som Syrien och Iran, och partier som libanesiska Hizbollah och palestinska Hamas.

Förvånansvärt är också hur nyanserat man benämner Hamas:

det palestinska islamistparti som vann flest röster i förra årets demokratiska parlamentsval.

Normalt brukar det kort heta “terrorstämplade Hamas”. Vilket visserligen i viss mån stämmer, men är långt ifrån hela sanningen.

Men det som nästan får mig att ramla baklänges är detta (min fetstilning):

I stället satsar amerikanska CIA, med hjälp av israelisk militär, på att utbilda och bygga upp Fatahs väpnade styrkor så att de ska kunna besegra Hamas militärt och återta kontrollen över Gaza.

Ironiskt nog innebär detta att USA och Israel nu försöker skapa en “ny Arafat”. Yassir Arafat kritiserades ju på sin tid hårt för att han omgav sig med dussintalet säkerhetsstyrkor som förmådde hålla pli på dem som ville utmana honom.

Nu när öppen inbördesfejd råder mellan Fatah och Hamas, mellan Västbanken och Gaza, vill Bushadministrationen att Fatah/PLO-ledaren Mahmud Abbas - utan demokratiskt väljarmandat - ska använda samma härskarspråk mot Hamas och andra maktrivaler. Först då blir Abbas i israeliska och amerikanska ögon en trovärdig motpart att fredsförhandla med.

Säga vad man vill om Hamas, men dom vann det demokratiska valet. Och man måste förstå att Hamas, som de flesta organisationer, är indelat i falanger. Det finns en moderat falang, som vill erkänna Israel, som respekterar Oslo-avtalet och som skulle acceptera en återgång till 1967 års gränser. Den falangen var under våren och början av sommaren 2006 på frammarsch, och skulle man gett dom stöd hade nog situationen på plats sett mycket annorlunda ut.

Västs isolering i allmänhet, och Israels invasion av Libanon och ökade ockupering av Palestinskt territorium i synnerhet tippade över maktbalansen i Hamas, till fundamentalisternas hållning. Vilket självklart var syftet. Det krävs två för att dansa tango, och Israel behöver en motpart villig att spela rollen som besinningslös terrorist.

Jinge kommenterar också här.

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: DN, Palestina, Israel, Fatah, Hamas, Mellanöstern

Se denna film och bli förbannad.

Hos Bloombergs finns en intressant artikel om irakier som flytt från krig och ockupation till svenska fred och frihet i Södertälje. Över 20 000 irakier har fått en tillflyktsort i Sverige, och i år väntas 4 000 till komma. En fantastisk gest av solidaritet.

Ett urklipp:

While Sweden didn’t participate in the invasion or occupation of Iraq, it has accepted more refugees than any other industrial nation, United Nations figures show. More than 4 million Iraqis have been displaced, and 2 million have permanently left the country, according to a June 6 UN report.

In contrast, the U.S. granted asylum to 535 Iraqis last year.

Muna, som anlände tidigare i år säger:

We expected a better life when the U.S. attacked Iraq. Instead we got the exact opposite. There are good people in Sweden and we thank the Swedish people.

Inte för att det är min förtjänst direkt, men det är svårt att ändå inte känna sig lite stolt.