Maria Wetterstrand och Gustav Fridolin till Grönt Forum

Det är nu en månad kvar till Grön Ungdom riksorganisationens enastående fördjupningskurs med tema  Klimat. Om du inte redan anmält dig finns det för två dagar framåt ännu chans att anmäla sig och betala enbart 250 kronor för mat, boende, föreläsningar och andra aktiviteter. Efter denna fredag (16/10) kostar det 400 kronor att delta och absolut sista anmälningsdag är den 30:e oktober.

Anmälan kan bara göras via den här länken.

Förutom att umgås och utvecklas med sköna gröna ungdomar i en hel helg får du spännade föreläsningar av bland andra Maria Wetterstrand, Gustav Fridolin, Åsa Romson och Rikard Warlenius. Vi kommer prata och utmana Miljöpartiets både nuvarande och framtida klimatpolitik och bli experter på COP15 – FN klimattoppmöte som äger rum i december.

För dig som är anmäld kommer det om ett tag dyka upp ett brev med mer info om kursens innehåll och allt det praktiska runtomkring. Sedan är det bara att invänta tågbiljetten till höstens häftigaste händelse!

Mot Bryssel och förberedelser inför COP 15

Förra månaden så blev jag utvald att bli en av Federation of Young European Greens officiella delegater till klimatmötet COP 15 i Köpenhamn, vilket känns jättekul.

Så nu bär det av till Bryssel för att under helgen träffa de andra delegaterna och strukturera upp vårt arbete fram tills december då COP 15 börjar.

Centerns gröna fasad faller för Förbifarten

De senaste dagarna har det pågått en miljöfight mellan Miljöpartiet de Gröna och Centerpartiet, först på politikter bloggen här, här och här. Men också på bloggar här och här.

Miljöpartiet är tydligen  miljösocialister, för vi vill inte bygga motorväg för 27 miljarder. Centerpartiet är miljöliberaler, eftersom de vill bygga mer betong.

Som miljöpartist är en av att bli kallad borgare av vänstern och kommunist av högern. Eftersom vi inte kan vara både och, så torde det vara tydligt att vi är varken eller.

Miljöpartiet de Gröna bildades för att varken socialismen eller liberalismen bar på svaren kring hur mänskligheten kan fortsätta utvecklas, även ekonomiskt, inom ekologins ramar.

Att bygga eller inte bygga Förbifart Stockholm har inget med höger och vänster att göra. Det handlar om  1900-tal mot 2000-tal. Betonggrått mot framtidsgrönt.

Några som fattat det är Expressens liberala ledarsida, nu senast idag då Johannes Forssberg briljerar:

”Idén bakom den ”förbifart” som Centern tycker är så fräscht modern är visserligen 50 år gammal. Den bygger på en ännu äldre stadsbyggnadsideologi, enligt vilken stinkande autostrador bildar broar mellan spridda öar av bostadsområden.”

(…)

Självklart spelar företagandet och marknadsekonomin en omistlig roll i klimatarbetet. Och visst har teknisk utveckling revolutionär potential i sammanhanget. Men det går inte att beräkna politiken utifrån uppfinningar som inte finns. Det är ansvarslöst att i stället för att fatta svåra beslut ställa ut löften om kommande landvinningar.

Även Miljöpartiet anser att entreprenörerna är omistliga i klimatkampen. De lägger bara större vikt vid politikens ansvar.
Det är knappast ”socialism” att inse att det inför en förestående klimatkollaps inte riktigt är läge att bygga feta motorvägar och sedan fatta varandras händer och sjunga ”We shall overcome”.

(…)

Det faktum att klimatet har blivit en av väljarnas viktigaste frågor har gynnat Miljöpartiet och inte Centern. Det är förstås därför Centern går till offensiv.

Men det kommer knappast att räcka särskilt långt att på Sarah Palin-manér skrika socialism. 

När jag läser artiklar som dessa så känner jag allt större hopp om att vi faktiskt kommer kunna förändra opinionen och stoppa motorvägsmasturberandet. Igår skrev Maria Wetterstrand på Aftonbladets debattsida:

Inom politiken är det ofta med pengar som man visar vad prioriteringarna är värda i verkligheten. Sällan har det varit tydligare än i det här exemplet.

Motorvägen beräknas kosta 27,5 miljarder kronor. Minst. Det är det dyraste vägbygget någonsin i Sverige. Pengar som måste tas från någonting annat om inte regeringen har hittat en speciell sedelpress för stora motorvägsbyggen.

I praktiken tas pengarna från andra viktiga infrastrukturprojekt, främst från utbyggnad av kollektivtrafik i Stockholm. Men det är inte svårt att gissa att det i slutändan också kommer dra pengar från viktiga tågsatsningar runt omkring i landet, från Västsverige och Norrbotten.

Alternativen är alltså tydliga. Antingen väljer vi det dyraste motorvägsbygget någonsin som ökar klimatutsläppen. Eller så väljer vi att storsatsa på det vi vet minskar utsläppen, nämligen utbyggd och moderniserad kollektivtrafik.

Inför dessa val har centerpartiet nu gjort sitt val. Storsatsning på motorväg i Stockholm är det tidigare landsbygdspartiets melodi. Deras försök att beskriva en stor motorväg som ett miljöprojekt tas inte på allvar av någon miljöorganisation eller miljömyndighet. En spade är en spade, oavsett vad man kallar den.

Snart träffas världens ledare i Köpenhamn för att försöka enas om en ny global klimatpolitik. Sveriges roll som trovärdig och samlande kraft skadas av att man så medvetet väljer att satsa på ett projekt som går i motsatt riktning.

 Nu måste vi fortsätta ligga på och driva opinion. Mitt nästa nyhetsbrev handlar om massbilismen, och det är strax klart.

På samma tema: Tomas Eriksson, Gunnar Lindstedt, Rasmus Fleischer.

Tänk om vi hade lyssnat från början

‘Humanity is performing a “great geophysical experiment”, not in a laboratory, not in a computer, but on our own planet.’

Roger Revelle and Hans Suess, 1956

Så mycket enklare allt hade varit nu.

Samma sak lär folk tänka om 60 år, när Förbifart Stockholm fortfarande bidrar till ett bilberoende samhälle.

Skriver på ETC om klimat och Köpenhamnsprocessen

Idag skriver jag ETCs ledare, om klimat och Köpenhamnsprocessen. Situationen är mycket allvarlig, flera viktiga industriländer sprider dimridåer genom förslag som verkar progressiva, men är helt ihåliga.

Men lösningen på detta problem kan inte vara fingerpekande. Istället måste vi själva ta på oss ett ledarskap. Inte bara genom ambitiösa klimatpaket, utan också genom att vända perspektiven.

Den gröna omställningen är inget dyrt problem. Det är den effektiva lösningen, inte bara på klimatkrisen, utan också de globala ekonomiska problemen.

Det är först när vi talar om den gröna omställningen i positiva termer som vi kan skapa den entusiasm och framtidstro vår generation behöver.

Jag försöker inte säga att utmaningarna inte är stora, men det är dags skippa klimatångesten.

Bli en del av lösningen istället, och gå med i de Gröna.

Stop climate change, switch to green power!

Granska kol- och kärnkraften också, tack

SvD körde igår igång en artikelserie (del 1 och del 2) som ska granska ”hur den miljövänliga vindkraften riskerar att hota värdefull natur”.

Gott så. Vindkraften ska byggas ut på ett sätt som påverkar sin omgivning och miljö minimalt. Jag hoppas SvDs granskning bidrar till att vindkraften byggs ut ansvarsfullt.

Men det vore klädsamt om nästa artikelserie handlade om hur statliga Vattenfalls brytning och förbränning av brunkol hotar naturen i Tyskland och Polen. Eller än bättre, hur brytningen och anrikningen av uran hotar naturen i Namibia, Kanada och Ryssland. Vilket jag skrivit om tidigare här.

Wijkman om de Gröna och klimatfrågan

KDs avgående EU-parlamentariker Anders Wijkman skriver om de Gröna och klimatfrågan på Newsmill. Det är mycket läsvärt, men inte primärt på grund av hyllningarna av Wetterstrand, utan klarspråket kring klimatfrågans allvar.

Samtidigt är det en risk när alla talar klimat. Allmänheten invaggas lätt i tron att läget är under kontroll, när vi i själva verket befinner oss på ett sluttande plan. De förslag till åtgärder som hittills diskuteras inom FN:s klimatförhandlingar ligger långt ifrån den nivå som behövs för att vara på den säkra sidan.

Om inte ett mindre under sker inom kretsen av industriländer innan Köpenhamn – både vad gäller viljan att dra ned på de egna utsläppen men också att betala för anpassningsåtgärder och investeringar i kolsnål teknik i utvecklingsländerna – är det svårt att se hur vi skall kunna undvika både 3 och 4 graders uppvärmning. Om så sker talar vi om en annan planet.

Denna artikel är viktig. Den måste läsas och spridas.

Uppdaterat:

Tomas Holgersson kommenterar:

Läser Anders Wijkmans inlägg på Newsmill om att “Maria Wetterstrands kvaliteter är unika i svensk politik” och blir lite varm i hjärtat. När Wijkman skriver om Maria att hon “är hälsosamt fri från opportunism och driver politik med tyngd, ärlighet och sakkunskap” kunde det lika gärna vara en beskrivning av honom själv.

Anders Wijkman är en av våra svenska politiker jag tycker allra bäst om – han är rak, öppen och ärlig och har på ett smidigt men ändå framgångsrikt sätt drivit bland annat frågor om miljön under sin tid i Europaparlamentet.

Allehandan om Noladebatten

Jakob Lundgren, drivande i GU Örnsköldsvik och språkrör för Grön Ungdom Norr, har hittat artikeln om debatten på Nolaskolan. Den finns inte på nätet, men jag fick ett foto av den skickat till mig.

Här kommer ett urklipp från artikeln:

Den största tyngdpunkten i debatten kopplades kring miljöfrågor, kanske främst i form av kärnkraft. Niklas Wykman från MUF talade tydligt för hur viktigt det är att fortsätta satsa på kärnkraften och forskning för att gör den ännu mer effektiv. På andra sidan propagerade Grön Ungdom genom Jakop Dalunde för en avveckling av kärnkraften där han förespråkade mer miljövänliga energieffektiva åtgärder.

Just Jakop Dalunde hämtade in de största applåderna, när han debatterade för en ökad vind- och vattenkraft.

Vem som fick rätt? De Gröna kammade hem 29% av rösterna, medans Moderaterna fick 14%.

Världsmiljödagen, EU och Köpenhamn

Uppmärksammar världsmiljödagen, och kopplar samman valet till EU-parlamentet med klimattoppmötet i Köpenhamn: