Jakop Dalunde

Världsbanken väntas snart släppa en rapport om de stigande matpriserna, rapporterar DN. Rapport ska slå fast att biobränslen spelar en stor roll, framför allt i USA. Lite ryggmärgsmässigt är jag initialt skeptisk till allt som kommer från Världsbanken, men en vet aldrig. Här kommer ett citat från DNs artikel:

En av anledningarna till de stigande matpriserna är enligt rapporten att grödor används till bränsle i stället för till mat. En tredjedel av all USA-odlad majs används i dag till att producera etanol och ungefär hälften av all vegetabilisk olja i EU går till tillverkningen av biodiesel.

En annan anledning är att biobränslet har orsakat finansiell spekulation i spannmål vilket har drivit upp priserna. Biobränsle framställt på sockerrör har enligt rapporten däremot inte haft någon dramatisk påverkan på matpriserna.

Detta är inget nytt. Att göra ethanol av majs med nuvarande metoder är ingen hit, och hittils har biodiesel inte imponerat. Därför känns det bra att den ethanol vi använder i Sverige uteslutande kommer från sockerrör från Brasilien, även om det behöver göras mer för att säkra sociala förhållanden under produktionen.

Men det ska alltid nämnas att det bästa självklart är att inte åka bil alls, och att kraftigt öka investeringar i järnväg och kollektivtrafik. Endast så skapas långsiktiga lösningar.

Det är alltid kul när en får beröm från meningsmotståndare. Nils Brown, ordförande för MUF Södermanland, säger några snälla ord om mig här.

Jag får dock en släng av sleven också:

“Han är trevlig och duktig, men självklart har han konstiga idéer om vad som är bra miljöpolitik. Han anser t.ex. inte att människor har något direkt miljöansvar utan att det är systemen det är fel på. Därför blev jag överraskad när jag idag läser att de kallar sig “Sveriges enda liberaler”, men så länge Jakop och andra miljöpartister anser att människor inte har något eget ansvar så kommer de aldrig att vara liberaler.”

Men så är inte min åsikt. Jag menar istället att mitt engagemang i miljöfrågor inte går ut på att peka finger åt enskilda individer. Att bara döma andra för bristande ansvar skapar bara dåligt samvete.

Jag vill istället arbeta politiskt för att förändra de strukturer som håller oss kvar i ett ohållbart samhälle.

Om jag får generalisera, så tror jag att de flesta är mycket medvetna om miljöproblem och klimatförändringar och skulle vilja agera annorlunda. Men de hålls tillbaka av gamla konservativa strukturer som gynnar slit-och-släng och kortsiktig girighet.

Dessa strukturer ryms i alla samhället hörn. De låser fast oss i gamla mönster och hindrar oss från att vara fria till att ta ansvar.

Från det gröna partiprogrammet:

“Människan är en aktiv och skapande varelse som vill och kan ta ansvar. Människors kreativitet och vår ständiga förmåga att finna nya lösningar är en förutsättning för att vi ska nå ett långsiktigt hållbart samhälle. Med aktiva, ansvarstagande medborgare utvecklas och stärks det demokratiska arbetet. Vi anser att individer och grupper har ett ansvar som sträcker sig utöver dem själva.”

Vi gröna skyller inte på att människor är dumma eller inte vill ta ansvar. Raka motsatsen, problemet är konservativa strukturer.

Nu förstår jag om det kanske höjs ett ögonbryn eller två, och frågan ställs “Varför denna hyllning till liberalismen?”

Är grön ideologi = liberalism? Och svaret är nej. Däremot ryms det liberala perspektivet i den gröna ideologin, och tar sig allt större uttryck.

Men tillbaka till huvudfrågan.

Liberalismens historiska kamp mot konservatismen har alltid handlat om nya idéer och viljors konflikt med gamla maktstrukturer och handlingsmönster.

Jag har svårt att förstå varför liberaler inte menar att det är samma sak när det gäller miljöfrågor. Nu är det visserligen sällan en springer på riktiga liberaler i svensk partipolitik. Här är en iallafall.

Borgarna gör nu klart att de ska avskaffa reklamskatten, de menar att “Reklam är en del av företagens marknadsföring, som är en central och nyttig del i marknadsekonomin - inget som ska straffbeskattas.”

Problemet är att ökad reklam förändrar hur behovsprövad konsumtionen är. Reklamen skapar behov i oss som vi inte hade innan. Jag menar självklart inte att reklam ska förbjudas, men att i dessa tider när överkonsumtionen riskerar mänsklighetens överlevnad, så finns det viktigare skatter att förändra än reklamskatten.

I samma veva som reklamskatten sänks, så ska också pressstödet minskas. Ytterligare ett feltänk. Presstödet fungerar inte optimalt idag, och blir inte alltid riktat rätt, men det är en god princip.

Tillgång till nyheter och god journalistik är viktigt, speciellt ur det lokala perspektivet. Alla runtom i Sverige ska inte behöva läsa riksmedia, och marknaden ska inte styra allt.

Detta är för mig personligen en mycket viktig fråga, då jag ser att övergången till en mer behovsprövad konsumtion är ofrånkomlig. Och då ser jag hellre god konsumentjournalistik än behovsdrivande reklam.

Från det gröna partiprogrammet:

Reklam försvårar ofta konsumenternas möjligheter att göra fria och upplysta val. Reklam spelar gärna på människors osäkerhet och känslor istället för att ge saklig varuinformation. Dagens konsumtionssamhälle hålls vid liv av skapade och konstlade behov. Reklam gynnar dessutom ofta stora och kapitalstarka företag på mindre företags bekostnad. Vi vill därför begränsa reklamens utbredning och motarbeta reklam som inte efterfrågas.

(…)

Vi ser positivt på framväxandet av ett nytt medielandskap och nya medier och vill därför att presstödet ska höjas och omfatta även nya medier. Samtidigt vill vi verka för en omfördelning av presstödet så att mer går till små och nystartade medier på bekostnad av de stora medierna. För att finansiera detta vill vi höja reklamskatten.

Kd har kört igång sitt riksting, och de ska nu förnya politiken genom åtta arbetsgrupper.

Ingen av dom ska jobba med miljö och klimat.

En får väl se det som ett framsteg att ingen av dem ska jobba för att sänka bensinskatten, iallafall.

Källa: Politikerbloggen.

Uppdaterat:

De hade visst en arbetsgrupp för miljöfrågor, tillsatt sedan tidigare. Se kommentarerna på denna post.

Som jag precis skrev så är jag på väg till Bryssel för att delta på Europaparlamentets Citizens Agora on Climate Change.

Det har blivit ett par vändor fram och tillbaka till Bryssel senaste tiden. Tyvärr har det varit med flyg, vilket har kritiserats här på bloggen. Men även om allt flygande bör ifrågasättas, minimeras och på sikt helt upphöra, så vill jag gärna “försvara” mig lite. Eller iallafall göra saken lite mindre svart-vit.

Read the rest of this entry »

Länge har vänstern förhalat offensiv klimatpolitik med hänvisningar till att det står emot fördelningspolitik.

Länge menades det att trängselavgifter och grön skatteväxling är dåligt, att det exempelvis skulle bli en klassfråga att åka bil.

Länge har facket skyddat svensk industri och prioriterat de svenska löntagarna framför kommande generationer i klimatförändringssårbara länder.

Och ur ett visst perspektiv har de rätt. De stora problemen är ramarna för ekonomin, de transnationella bolagen och rovkapitalismen, inte enskilda människor som agerar utifrån dessa ramar. Världen lider av systemfel, inte människofel.

Men klimatförändringarna är akuta. De pågår här och nu. Därför gläder det mig att följande citat lyfts fram som det viktigaste från Lars Ohlys avslutningsanförande på vänsterpartiets kongress:

-Den första och viktigaste strategiska utmaningen för vänstern handlar om att möta klimathotet och den globala uppvärmningen med en radikal miljöpolitik, konstaterade Lars Ohly.

-Vi vill bekämpa kapitalismen och patriarkatet, men under en begränsad tid är det fullt möjligt att leva och överleva i både kapitalistiska och patriarkala samhällen. Vi vill det inte, och många människor förtrycks i dem, men det är möjligt att leva vidare. Om vi däremot misslyckas med att bekämpa klimathotet kommer liv i den mening vi känner till det inte i längden vara överhuvudtaget möjligt, fortsatte han.

Sent omsider, men mycket välkommet. Äntligen.

I helgen var jag på LSU/WWFs Globalkonferens om klimatförändringarna. Jag höll i en workshop om påverkansarbete inom FN-systemet, ledde en videochat med några från youth caucus som var kvar på UN CSD i New York, och jag deltog i en partipolitisk debatt om Sveriges framtida ordförandeskap i EU.

Här är ett svt-klipp från konferensen, och mer info finns på livebloggen.

I kvällens SVT Agenda kritiseras etanol av FNs sändebud Jean Ziegler. Han tar ett helt vansinnigt, och ur svenskt perspektiv totalt irrelevant, exempel med etanol gjord på majs. Etanol gjort på majs används företrädesvis i USA, och är likvärdig eller sämre än bensin ur klimatsynpunkt.

I Sverige används etanol gjort på sockerrör från Brasilien, med en relativt god klimatförbättring.

Jag skulle aldrig uppmuntra någon att köpa en etanolbil. Men det är för att jag aldrig skulle uppmuntra någon att köpa bil alls, då det hur en än vrider och vänder på det är det sämsta sättet för persontransport. Förutom flyget såklart.

Men för den som nu nödvändigtvis ska köpa en bil, är det solklart bättre att köpa en etanolbil än en vanlig bensinbil.

För den som är oroad över ökande matpriser i utvecklingsländer, så finns det betydligt mer konstruktiva saker att göra än att köra bensinbil i protest mot etanolen.

Som att äta vegetariskt, köpa rättvisemärkt och kämpa mot EUs jordbrukssubventioner.

Ett citat från SVT Agendas debattforum:

Det finns ingen brist på mat i världen, utan svält beror -som det alltid har gjort- på fattigdomen, de under decenier sjunkande jordbruksråvarupriser har bara förvärrat denna fattigdom. De stigande priserna innebär nu äntligen en möjlighet för fattiga länder som består av 80-90% jordbrukare att ta sig ur fattigdomen.

Etanolproduktion i Brasilien skapar 1 miljon arbetstillfällen och har gjort landet oberoende av oljeimport. Att producera sitt eget biobränsle innebär en stor möjlighet för många fattiga länder att ta sig ur fattigdom och svält, eftersom just oljeimporten oftast är landets största utgift som dessutom växer snabbt med de stigande oljepriser.

Per Bolund, en av mina favoritledamöter i riksdagen, är nu i Tyskland för granska Vattenfalls kolgruvor i Tyskland. Här är två korta videofilmer från hans resa:

Vattenfall är det största statliga bolaget i Sverige.

Större delen av företagets verksamhet sker i Tyskland.

Vattenfall äger stora delar av den tyska kolindustrin.

Bolaget planerar tre nya kolkraftverk i Tyskland.

Regeringen vill inte ändra företagets direktiv.

Det vill vi.

Ett exempel på borgerlig miljöpolitik utomlands.

Det är en fråga som många, inkl undertecknad, ställs inför.

Sevärd är då denna korta debatt om etanol, som finns ett par minuter in i inslaget på denna länk.

Summan blir ungefär:

• Ja, det finns stora problem med nuvarande produktionsmetoder av etanol
• Men hur en än vrider och vänder på, så är det fortfarande bättre än oljebaserade bränslen,
• Lösningen stavas kollektivtrafik, och förändrade res- och transportmönster