Anna Ardin om S, PP och valdeltagandet

Anna Ardin, politiskt sekreterare på Broderskap och en av mina favvo-sossar, skriver på Newsmill under den underbara rubriken ”Väljarna har alltid rätt – S måste sluta underskatta dem”

Här är två citat:

Freden är säkert viktigare än nedladdningen för de flesta väljarna; men oavsett om väljarna tänker att piratpartiet är minst lika lämpade för att skapa fred som sossarna eller om de tänker att de kortsiktiga skillnaderna beroende på hur man röstar är små så är ett skrämmande storebrorsamhälle de facto på väg. Och när de existerande partierna, inklusive mitt eget, verkar gå på skivbolagens linje och inte går att påverka är det är inte annat än logiskt att ett parti som försvarar oss mot storebror får stöd. Att försöka vifta bort piraterna som tjuvar är att kraftigt underskatta väljarna.

(…)

Avslutningsvis vill jag också säga att piratpartiet visar för alla som inte röstade i EU-parlamentsvalet att man påverkar mycker mer genom att rösta jämfört med att låta bli. Det svider faktiskt mycket mer hos de övriga partierna att PP fick 7% än att över 50% inte röstade alls. 214 tusen är ett problem som vi i riksdagspartierna kommer ägna hundratals möten och analystimmar åt, men att 4 miljoner röstberättigade inte röstade kommer vi troligtvis att nämna mer i förbifarten

Och snart kommer ett inlägg med en första analys.

It’s the interndemokrati, stupid

Hade egentligen tänkt ta julpaus från bloggen, men ibland känner en sig manad till att kommentera dumheter.

SvDs Per Gudmundson försöker i dagens ledare spela insatt i de Grönas interndemokrati, och lyfter fram stadgeparagraf § 17.2 som lyder:

Ingen får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd.

Med detta vill Gudmundson peka på att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kommer avgå 2011, vilket inte är något konstigt. Nio år är en lång tid, längre än så bör en inte sitta på tunga uppdrag.

Gudmundson vill dock skrämma slag på socialdemokraterna, och menar att det rödgröna samarbetet hänger i riskzonen om de nuvarande språkrören avgår, för att ”Vad som kommer därefter kan man bara ana.”

Det är ett rätt märkligt uttalande. Visst, det finns en högljudd minoritet som tydligare vill hålla dörren öppen fram tills efter valet. Den som hörs mest i den frågan är väl kanske Birger Schlaug, som inte är medlem i partiet. Att då låta Schlaug tala för hela partiet, är inte riktigt lika initierat som Gudmundson vill påskina.

Härledningen går såhär:

Han och andra eldsjälar ”tror på den gröna visionen om ett samhälle som skiljer sig bra mycket från socialdemokraternas ännu betongtunga centraliserade och materialistiska vision”. ( Expressen 21/11)

Partiet vill, kort och gott, inte samma sak som de för tillfället sittande språkrören.

Det stämmer inte. Samarbetet med socialdemokraterna är, precis som Anders Wallner kommenterar, väl förankrat i partiets alla organ. Frågan har stötts och blötts i flera år, de Gröna tar interndemokrati på allvar.

Märkligt är också hur det försöks skrämmas med de möjliga efterträdarna. Maria Ferm kommenterar:

Därefter frågar sig Gudmundsson vem som ska ta över efter Maria och Peter och lanserar László Gönszi – en annan person som inte heller är medlem längre. Även Yvonne Ruwaida nämns som ett namn som skulle kunna splittra de rödgröna, trots att Yvonne redan sitter i den grupp som leder samarbetet idag. Märkligt.

Klart är att Gudmundson har noll koll på de Grönas interdemokrati. Mer insatt är Carl Högfeldt:

Miljöpartiet skiljer sig från de andra partierna på det sättet att i de gröna är det medlemmarna som bestämmer politiken. Vi ger direktiv till våra språkrör om vad de ska göra, de bestämmer inte vad vi ska göra. Således finns det inget problem den dagen då språkrören avgår eftersom medlemsbasen fortfarande är  densamma och det är den som stakat ut vägen för ett rödgrönt samarbete.

Mer media: SvD 1 och 2.

Sossarna kan

Iaf när de anstränger sig.

SSU hjärta de Gröna

Läs Anders Wallners utmärkta inlägg om det lustiga i att SSU kallar de Gröna för ”ideologiskt opålitliga” och samtidigt i sakfrågor ofta står närmre oss än socialdemokraterna.

Den här typen av snärtiga observationer är Anders i sitt esse.

Citatet

Ja, och det ska vi ju tacka tidigare regeringar för och framför allt svenska folket för, därför att vi har i tio, femton år bedrivit nu en mycket ansvarsfull ekonomisk politik och det betyder att vi för första gången kan möta en nedgång utan att det behövs åtstramningar eller skattehöjningar.

Låter ju svårt sossigt. Är det Göran Persson? Per Nuder?

Nej, Anders Borg.

Den rödgröna pressträffen

Rödgrönt samarbete för framtiden

Idag tillkännagav Maria Wettstrand, Peter Eriksson och Mona Sahlin att det rödgröna samarbetas fördjupas och att Socialdemokraterna och Miljöpartiet de Gröna 2010 kommer gå till val på att bilda en samarbetsregering.

Läs mer här. Stötta samarbetet genom att gå med i facebook-gruppen här.

Valseger 2010, här kommer vi!

Kommentarer: Maria Ferm, Anders Wallner, Maria Wetterstrand, Robert Damberg, Philip Wendahl, Johannes Danielsson, Joakim Hörson, Karin Strandås, DN, Ekot, Lage Rahm, Christian Valtersson, Alexander Lindskog, Emma Ode, Jonas Morian.

SÄNDNING IDAG KL 15:40 PÅ SVT24

Idag klockan 15:40 sänder SVT2 och SVT24 en pressträff med Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Mona Sahlin.

OBS! Vi har tidigare skrivit att sändningen skulle direktsändas klockan 13. Så är inte längre fallet.

De Gröna – konservativa och sosseanpassande nationalstatskramare?

På ledarplats i dagens DN resoneras det kring gårdagens omsvängning i de Grönas syn på EU-utträde för Sverige.

Som anledning bakom beslutet lyfts som vanligt upp att det skulle handla om en anpassning till socialdemokraterna. Det stämmer fortfarande inte, frågan om EU-utträde har aldrig varit central i samtal med sossarna.

Detta på grund av att EU-utträdet har varit en principfråga, snarare än en realpolitisk fråga att driva i en regeringsförhandling. Om vi istället ska göra oss en lista på de de frågor som vi under förra mandatperioden faktiskt har drev aktivt och som sossarna motsatte sig så Per Nuders röda blod kokade:

• Tillfällig amnesti i asylrätten
• Anslagen till lokala antidiskrimineringsbyråer tredubblade från 4 till 12 miljoner/år
• Höjda anslag till SFI
• Antidiskrimineringsklausuler i offentlig upphandling
• Grön skatteväxling
• Investeringsstöd för att byta ut oljepannor mot pelletsbrännare
• Trängselavgifter
• Flygskatt
• Generell sänkning av arbetsgivaravgifter för småföretag
• Sänkt förmånsbeskattning för miljöbilar
• Sänkt skatt på förnyelsebara drivmedel
• Pumplagen som tvingar alla stora och medelstora mackar att ha pumpar för förnyelsebara drivmedel
• 2:1-principen i infrastuktursatsningarna, dubbelt så mycket pengar till järnväg som till motorväg
• Byggandet av Botniabanan
• Friåret
• Barntillägg i studiemedlen
• Höjd lägstaersättning i föräldraledigheten
• Kraftigt höjda anslag till kvinnojourer för att stötta offer för våld i nära relationer
• Avvecklad pälsdjursuppfödning genom skärpta krav i djurskyddslagen
• Stora bantningar i försvaret, och omställning från invasionsförsvar till insatsförsvar

Alla dessa frågor fick vi till slut igenom, inte illa för ett parti på 4%. Och sedan de fått verka och ge resultat har sossarna snarare anpassat sig till oss. Många andra liknande och nya frågor kommer vi driva hårt mot socialdemokraterna i kommande samtal. Även om det nog kommer bli lättare denna gång, på grund av deras anpassning.

I DNs ledare så tas det också upp att de Grönas EU-kritik grundar sig på att vi skulle vara ”mer konservativa och nationalstatsromantiska”.  Känns som att den benämningen passar bättre på sossarna, om ”Mp-anpassande” läggs till.

De Gröna är snarare riksdagens mest moderna, progressiva och internationalistiska parti. Vi är de som visar starkast solidaritet med människor i resten av världen och kommande generationer, genom att erbjuda en för Sveriges medborgare kortsiktigt sett stundvis besk medicin.

Vi är de som prövar nya modeller och kastar gamla konventioner i papperskorgen. Vi är de som blickar framåt, och bortom nationalstatskonstruktionen Sveriges gränser.

SSU Stockholm är ute och cyklar

Visst, jag kan skratta åt det. Men det är ändå helt idiotiskt.