Jakop Dalunde

Jag må avsky det mesta av den politik som förs från Washington, och ha mycket svårt för den ofta galna moralpanik och terrorskräck som springer amok runt om i USA.

Dock så kommer det faktiskt också mycket gott från USAs rika kulturliv, jag är själv mycket svag för amerikansk jazz och soul, filmer från drömfabriken i Hollywood och fängslande dator- och tv-spel.

Men faktum kvarstår att den effekten som amerikansk utrikespolitik har haft på omvärlden sedan andra världskriget har varit förödande och orsakat ett enormt lidande. Jag har på denna blogg varit mycket USA-kritisk, och så kommer det förbli.

Detta till trots, så har jag ändå en ambition att vara mer nyanserad. Att inte låta frustrationen över oljekrig, terrorhets och statskupper leda till fundamentalism, att inte vara kategoriskt kritisk.

För att symbolisera detta, så tackade jag ja till inbjudan till att idag delta i firandet av Fourth of July på amerikanska ambassaden. Spännande.

Även om jag inte bidragit med närmre analyser om det här på bloggen, så har jag följt det demokratiska primärvalet fanatiskt. Jag är en total sucker för bra tal. För mig har hela tiden Obama varit Clinton överlägsen retoriskt.

Men när Clinton nu suspenderar sin kampanj och offentligt stöder Obama, så gör hon det med ett helt fantastiskt tal. Se här.

Ibland är SVT bra fint. Nya Play Rapport är helt underbart.

Obama är nu demokraternas kandidat! Woho!

Hemskt, men kul:

Via Sjölander.

Bland alla ungdomar här på UN CSD är det närmast Obama-feber just nu, med tanke på de senaste framgångarna i North Carolina.

Här är en underbar, om än väldigt amatörmässig, acapella-version of Yes We Can-sången:

Speciellt slutet ger mig gåshud.

Här kommer lite reseskildring. Anlände på Newark på fredagen den 2:a, runt klockan 18.00 svensk tid, och 12.00 amerikansk östkusttid. Vädret var mulet och flygplatsen lite sunkig. Den första wow-känslan frånvarade. Hoppade på en buss som skulle ta mig till downtown manhattan.

Vägen in till New York tog kanske 30-40 minuter, och var kantad av nedgångna industriområden. Resten av trafiken på vägen bestod mestadels av stora lastbilar som transporterade saker fram och tillbaka.

Men ju närmre vi kom staden desto bättre kändes det. Och när byggnaderna började vara så höga så att diset skymde hustopparna var det svårt att inte le.

Väl inne på manhattan promenerade jag ett par kvarter till Eastgate Tower Hotel, på 39:e gatan mellan 2:a och 3:e avenyn. Hinner inte skriva mer nu.

Nu är väntan över, och det bär av till New York för att delta på United Nations Commission on Sustainable Developement 2008.

Jag kommer under tiden blogga på LSUs FN-blogg och nås på mitt amerikanska mobilnummer +1 917 355 38 47.

Tillbaka i Sverige igen 16:e maj.

Jag är helt såld på Barack Obama. Min nya favoritsyssla är att kolla på Obama-videor.

Will.i.am från Black Eyed Peas har gjort två musikvideor till stöd för Obama, och även om de är sliskigt sentimentala på amerikanskt vis, faller jag pladask ändå. Här är den första:

Här är en omvänd parodi på den, som visar hur den skulle kunna se ut om den var av John McCain:

Till slut kommer den andra videon från Will.i.am:

Från Per Ahlins ledare i DN:

Washington Post-kolumnisten Eugene Robinson har roat sig med att googla meningen “icke-konstitutionell tredje mandatperiod”.

Han fick träffar som “Vladimir Putin” och “Hugo Chávez”, men också “Bill Clinton”.