En bra mätning

Expressen publicerar idag en mätning av Demoskop som ser riktigt trevlig ut. Miljöpartiet går framåt och fortsätter visa i mätning efter mätning att vi är Sveriges tredje största parti.

Men inte nog med det. Väljarna ger Hägglunds kulturkonservativa högersväng tummen ner och skickar ut KD att göra SD sällskap i den utomparlamentariska kylan.

Till slut så vinner de rödgröna regeringsmakten med betryggande 6,7 procentenheter.

Varför? Maria Wetterstrand kommenterar i Expressen:

- Jag tror att folk ser att vi tar initiativ, att vi vill saker, och inte bara gnäller. Sedan tror jag också att det här med gröna investeringar som ger jobb tilltalar många, särskilt ungdomar och akademiker, säger hon.

Och nu en hälsning från de Grönas språkrör

Vi är glada för det förtroende vi fått från dig och andra väljare i det här valet.

Din röst kommer att göra skillnad. Två svenska gröna kommer nu att ta plats i Europaparlamentet. De kommer att ingå i den växande gröna gruppen i parlamentet som nu får ett starkare stöd och med större kraft kan driva på för en mer ambitiös klimatpolitik, ett hållbart fiske, en human asylpolitik och slå vakt om integriteten för unionens medborgare.

Ett stort stöd innebär också ett stort ansvar. Vi lovar dig att våra valda ledamöter i parlamentet kommer använda ditt stöd på bästa möjliga sätt för att få igenom så mycket grön politik som möjligt i EU.

Vi har mött många väljare de senaste veckorna, på gator och torg, via Internet eller telefon. Er nyfikenhet, era synpunkter och frågor ger så mycket energi inför det kommande året. I september 2010 väljer vi till riksdagen, landstinget och kommunerna. Vi hoppas du är med oss då också!

Peter Eriksson och Maria Wetterstrand

Samlade kommentarer till Wetterstrands insats i Agenda

Gårdagens partiledardebatt i Agenda kan beskådas här.

Jag tänkte inte säga så mycket själv, utan mest samla kommentarer från icke-miljöpartister. Syftet med detta inlägg må vara att lyfta fram Wetterstrand, men jag måste också tillägga att Lars Ohly var riktigt bra i kritiken mot regeringen. Sen att jag inte gillade alla Ohly’s motförslag är en annan sak.

Men om vi ska börja med twitter-kommentarer. Samtidigt som debatten rullade på tv och webcast så pågick ett intensivt twittrande under taggen #agenda. Här är några urklipp:

Mats Knutsson:

Göran Hägglund kom bort under långa avsnitt. Sahlin hade svårt att ta sig in ibland. Ohly och Wetterstrand var på hugget.

Johan Sjölander:

Visst, det kunde ha varit mer EU men jag tycker ändå det var en helt ok debatt. Guldstjärna till Maria Wetterstrand.

Brit Stakston:

Wetterstrand var den enda som väckte någåt slags intresse – visade lite passion och engagemang vid ett par tillfällen.

Eva-Lena Jansson:

Jämrans vad vass Maria Wetterstrand är!

Peter Högberg:

Maria W sätter huvudet på spiken då hon pekar på att borgerligheten nu tar efter vår miljöpolitik dock light

Nikke Lindqvist:

Ingen av partiledarna (utom möjligen Wetterstrand) var det minska övertygande kring integritetsfrågorna.

Niklas Swedenborg:

Fullträff av Wetterstrand detta om att fildelning och upphovsrätt inte var med i kulturutredningen.

Johan Larsson:

Wetterstrands friårsförslag tycker jag verkade vettigt.

Marta Axner:

Äntligen nån som pratar om investeringar, heja Maria Wetterstrand.

Anders Löwdin:

Maria är en stjärna. Det måste jag ändå säga…

Och nu kommer kommentarer i  media:

Lena Mellin i Aftonbladet:

Vad Maria Wetterstrand visade i går, och som de andra misslyckades med, är att hon kan uttrycka sig så att folk förstår vad hon menar. Hon var konkret.

Alliansens arbetslinje vilar på att skatten på arbete sänks. För att ha råd med det har annat försämrats, exempelvis a-kassa och sjukförsäkringen.

I Wetterstrands mun låter det så här:

– Att det ska löna sig att arbeta betyder med er politik att det ska kosta att vara arbetslös eller sjuk.

Enkelt. Men begripligt.

DNs ledarredaktion:

Bäst i klassen var denna gång Jan Björklund (F) och Maria Wetterstrand (MP)

(…)

Maria Wetterstrand var klar och redig. När Fredrik Reinfeldt ville ha besked om hur mycket av skattesänkningarna som vänsterledarna ville ta tillbaka och för vilka, var Wetterstrand den enda som gav ett klart besked. Skatterna ska höjas för dem med en månadslön på 30.000 kronor eller mer. Det var, enligt Wetterstrand, de som ”tjänar allra mest”.

SvD ledarredaktion:

Om Alliansen tog hem en förvisso ganska jämn match mellan blocken så var det Maria Wetterstrand som lyste klarast på oppositionens planhalva med stringenta resonemang och begripliga invändningar. Hon är dessutom den enda som klarar av att ge Alliansen rätt här och var, vilket inger trovärdighet – inte minst skapar hon då ett ännu bättre skottläge när sedan hon ger sig på det som borde vara en borgerlig regerings paradgren – företagande.

Det är faktiskt pinsamt för regeringen att det var Wetterstrand som både först och oftast tog upp småföretagens villkor som en annan sida av arbetslöshetsdebatten och som ett viktigt sätt att skapa jobb. Utan henne hade de rödgrönas trovärdighet varit ett fullständigt haveri, med ”mer pengar till kommunerna” som enda plan.

Stig-Björn Ljungren i Aftonbladet:

Vad överraskade dig?

Att Maria Wetterstrand tillåts vara den enda riktigt begåvade politikern i Sverige.

Expressen:

Från Newsmill-redaktören och tidigare politiska redaktören PM Nilssons plats i tv-soffan var det enkelt att utse kvällens bästa debattör: – Maria Wetterstrand var kvällens klarast lysande stjärna. Hon framför sina åsikter på ett tydligt sätt och agerar som en kraftfull oppositionsledare.

Enligt PM Nilsson är det inte i de traditionella frågorna som skatte- och arbetsmarknadspolitiken hon är som skarpast. Hon är mycket stark i framkantsfrågor. I klimatdiskussionen är hon bäst, och i fildelningsdebatten är hon säkrast. Där har de andra inte en chans mot henne.

Kommentarer från politiska bloggar:

Karin Svensson:

Jag gillar Maria, det har jag alltid gjort eftersom hon är klar, tydlig och engagerad. Hon vet vad hon kan och hon framför det på ett ypperligt sätt. Jag tycker att Mona och Maria kompletterar varandra på ett bra sätt och om de skulle finslipa sig ihop lite mer och ladda mer tillsammans före debatterna så skulle de bli ett mycket bra team. Igår lyste Maria Wetterstrand, precis som hon har gjort debatterna innan.

Socialdemokraten Erik Laakso skriver på bloggportalen Arvid Falk:

Maria Wetterstrand framstår allt mer som den smartaste, vältaligaste och skarpaste av alla landets politiker. En briljant debattör, smart retoriker och balanserad i tillvägagångssättet. Här har den röd-gröna koalitionen sin främsta tillgång om man har förstånd att använda tillgången rätt.

Krassman:

Mona Sahlin och Maria Wetterstrand var knivskarpa. Mona var tuffare än tidigare och pekade på den oansvariga politiken som Reinfeldts regering levererat. Wetterstrand backade upp bra kring jobben och hon kom med ett par riktigt bra formuleringar kring jobben. Höjda skatter för de som tjänar mest är budskapet, och de görs för att investera Sverige ur krisen, inte att låta våra unga, arbetslösa, sjuka och våra pensionärer få betala de skattesänkningar som borgerligheten genomfört för de som tjänar mest.

Edvin Alam:

Som jag har skrivit tidigare är hon oppositionens starkaste kort och det bekräftas av olika förtroendeundersökningar. Hon var verkligen vass under gårdagens partiledardebatt.

Mer medie-länkar här (DN 1, DN 2, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Aftonbladet 4, Expressen 1, Expressen 2).

Tid är (mer värt än) pengar

Johannes Danielsson om arbetstidsförkortningsuppgörelsen på Scania:

Efter en medlemsomröstning fick facktopparna på Scania i Södertälje bakläxa. Medlemmarna ville hellre jobba mindre än att bli av med jobbet helt och hållet.

För mig som tror på arbetstidsförkortning är det en enormt spännande utveckling att facken, som tidigare varit kategoriskt emot förkortad arbetstid nu själva väljer lösningen. Och de som gör det är inte Kommunal som släppte kravet sist, utan Metall som mig veterligen aldrig varit för idén.

Att metallarna i Södertälje nu går ner till fyradagarsvecka och får löneavdrag mot att de får behålla jobben visar med all önskvärd tydlighet att det faktiskt går att dela på jobben.

Det ska bli intressant att se hur många Scanianställda som är intresserade av att återgå till femdagarsveckan när krisen är över. Vem vet, de kanske upptäcker att tid är värdefullare än pengar?

Jag fattar inte varför 40-timmars arbetsveckan ska se som någon naturlag. Nu är jag inte den som ropar på att det ska lagstiftas på hur länge folk ska arbeta, men jag är glad att det skapas utrymme för konstruktiva lösningar.

Jag menar inte att jag vet bättre hur andra ska leva, men hoppas ändå innerligt att de som går ner i arbetstid kommer finna glädje i mer tid för familj och kultur. Eller varför inte politik? Då skapar vi bättre förutsättning att ge borgarna sparken 2010, få räta på arbetsmarkandspolitiken och se till att de sen kan gå upp i arbetstid igen. Om de mot förmodan skulle vilja det.

It’s the interndemokrati, stupid

Hade egentligen tänkt ta julpaus från bloggen, men ibland känner en sig manad till att kommentera dumheter.

SvDs Per Gudmundson försöker i dagens ledare spela insatt i de Grönas interndemokrati, och lyfter fram stadgeparagraf § 17.2 som lyder:

Ingen får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd.

Med detta vill Gudmundson peka på att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kommer avgå 2011, vilket inte är något konstigt. Nio år är en lång tid, längre än så bör en inte sitta på tunga uppdrag.

Gudmundson vill dock skrämma slag på socialdemokraterna, och menar att det rödgröna samarbetet hänger i riskzonen om de nuvarande språkrören avgår, för att ”Vad som kommer därefter kan man bara ana.”

Det är ett rätt märkligt uttalande. Visst, det finns en högljudd minoritet som tydligare vill hålla dörren öppen fram tills efter valet. Den som hörs mest i den frågan är väl kanske Birger Schlaug, som inte är medlem i partiet. Att då låta Schlaug tala för hela partiet, är inte riktigt lika initierat som Gudmundson vill påskina.

Härledningen går såhär:

Han och andra eldsjälar ”tror på den gröna visionen om ett samhälle som skiljer sig bra mycket från socialdemokraternas ännu betongtunga centraliserade och materialistiska vision”. ( Expressen 21/11)

Partiet vill, kort och gott, inte samma sak som de för tillfället sittande språkrören.

Det stämmer inte. Samarbetet med socialdemokraterna är, precis som Anders Wallner kommenterar, väl förankrat i partiets alla organ. Frågan har stötts och blötts i flera år, de Gröna tar interndemokrati på allvar.

Märkligt är också hur det försöks skrämmas med de möjliga efterträdarna. Maria Ferm kommenterar:

Därefter frågar sig Gudmundsson vem som ska ta över efter Maria och Peter och lanserar László Gönszi – en annan person som inte heller är medlem längre. Även Yvonne Ruwaida nämns som ett namn som skulle kunna splittra de rödgröna, trots att Yvonne redan sitter i den grupp som leder samarbetet idag. Märkligt.

Klart är att Gudmundson har noll koll på de Grönas interdemokrati. Mer insatt är Carl Högfeldt:

Miljöpartiet skiljer sig från de andra partierna på det sättet att i de gröna är det medlemmarna som bestämmer politiken. Vi ger direktiv till våra språkrör om vad de ska göra, de bestämmer inte vad vi ska göra. Således finns det inget problem den dagen då språkrören avgår eftersom medlemsbasen fortfarande är  densamma och det är den som stakat ut vägen för ett rödgrönt samarbete.

Mer media: SvD 1 och 2.

Tredje störst

Känns sjukt bra att de Gröna har blivit tredje största parti i de senaste fyra opinionsundersökningarna. Anders påpekar att vi pendlar mellan 6-8 %, och menar att det är en rimlig målsättning för valet 2010. Det kan låta som en liten ökning i procentenheter, men i procent skulle det vara en ökning med 30-40 procent.

Det skulle vara en fantastisk framgång och ge oss betydligt större inflytande och resurser att bedriva politik.

Personaldag

Idag samlas partikansliet och riksdagskansliet till gemensam personaldag. Under förmiddagen så pratade vi om svårigheter och möjligheter inför det rödgröna samarbetet, och under eftermiddagen så diskuterar vi vad som händer när vi får 12% efter nästa val. Det ni!

Den rödgröna pressträffen

Rödgrönt samarbete för framtiden

Idag tillkännagav Maria Wettstrand, Peter Eriksson och Mona Sahlin att det rödgröna samarbetas fördjupas och att Socialdemokraterna och Miljöpartiet de Gröna 2010 kommer gå till val på att bilda en samarbetsregering.

Läs mer här. Stötta samarbetet genom att gå med i facebook-gruppen här.

Valseger 2010, här kommer vi!

Kommentarer: Maria Ferm, Anders Wallner, Maria Wetterstrand, Robert Damberg, Philip Wendahl, Johannes Danielsson, Joakim Hörson, Karin Strandås, DN, Ekot, Lage Rahm, Christian Valtersson, Alexander Lindskog, Emma Ode, Jonas Morian.

De Gröna – konservativa och sosseanpassande nationalstatskramare?

På ledarplats i dagens DN resoneras det kring gårdagens omsvängning i de Grönas syn på EU-utträde för Sverige.

Som anledning bakom beslutet lyfts som vanligt upp att det skulle handla om en anpassning till socialdemokraterna. Det stämmer fortfarande inte, frågan om EU-utträde har aldrig varit central i samtal med sossarna.

Detta på grund av att EU-utträdet har varit en principfråga, snarare än en realpolitisk fråga att driva i en regeringsförhandling. Om vi istället ska göra oss en lista på de de frågor som vi under förra mandatperioden faktiskt har drev aktivt och som sossarna motsatte sig så Per Nuders röda blod kokade:

• Tillfällig amnesti i asylrätten
• Anslagen till lokala antidiskrimineringsbyråer tredubblade från 4 till 12 miljoner/år
• Höjda anslag till SFI
• Antidiskrimineringsklausuler i offentlig upphandling
• Grön skatteväxling
• Investeringsstöd för att byta ut oljepannor mot pelletsbrännare
• Trängselavgifter
• Flygskatt
• Generell sänkning av arbetsgivaravgifter för småföretag
• Sänkt förmånsbeskattning för miljöbilar
• Sänkt skatt på förnyelsebara drivmedel
• Pumplagen som tvingar alla stora och medelstora mackar att ha pumpar för förnyelsebara drivmedel
• 2:1-principen i infrastuktursatsningarna, dubbelt så mycket pengar till järnväg som till motorväg
• Byggandet av Botniabanan
• Friåret
• Barntillägg i studiemedlen
• Höjd lägstaersättning i föräldraledigheten
• Kraftigt höjda anslag till kvinnojourer för att stötta offer för våld i nära relationer
• Avvecklad pälsdjursuppfödning genom skärpta krav i djurskyddslagen
• Stora bantningar i försvaret, och omställning från invasionsförsvar till insatsförsvar

Alla dessa frågor fick vi till slut igenom, inte illa för ett parti på 4%. Och sedan de fått verka och ge resultat har sossarna snarare anpassat sig till oss. Många andra liknande och nya frågor kommer vi driva hårt mot socialdemokraterna i kommande samtal. Även om det nog kommer bli lättare denna gång, på grund av deras anpassning.

I DNs ledare så tas det också upp att de Grönas EU-kritik grundar sig på att vi skulle vara ”mer konservativa och nationalstatsromantiska”.  Känns som att den benämningen passar bättre på sossarna, om ”Mp-anpassande” läggs till.

De Gröna är snarare riksdagens mest moderna, progressiva och internationalistiska parti. Vi är de som visar starkast solidaritet med människor i resten av världen och kommande generationer, genom att erbjuda en för Sveriges medborgare kortsiktigt sett stundvis besk medicin.

Vi är de som prövar nya modeller och kastar gamla konventioner i papperskorgen. Vi är de som blickar framåt, och bortom nationalstatskonstruktionen Sveriges gränser.